Riktade insatser för att nå ut till lackerarna

För Robin Gustafsson var det första gången han deltog i en sådan här ringkampanj och han tyckte det var väldigt roligt.

– Av de som svarade fick jag väldigt bra feedback, de tyckte det var roligt att man ringde upp.

Men svarsfrekvensen var dålig berättar Robin Gustafsson och de andra som ringde runt. Det var långt ifrån alla som svarade.

De hade förvarnat någon dag innan med ett sms om att de skulle ringa, kanske var det vissa medlemmar som valde bort samtalet?

– Vi kan ju inte göra mer än att försöka få tag på dom. Provar man inte får man inget svar alls.

– Av de jag pratade med så hade billackeringarna till och med mer jobb än vanligt medan två jobbade på industrilackeringar som hade permitterat.

Det är bra att ha många ben att stå på allra helst i såna här situationer när samhället i stort sett stänger ner och leverantörer av stål inte levererar längre.

Robin Gustafsson berättar att på MPA i Örnsköldsvik där han jobbar så blev åtta personer uppsagda i början av pandemin men därefter har det rullat på.

– Arbetsflödet har varit konstant med vissa toppar. Finlacken har gått lite sämre men det har kompenserats av väldigt mycket på grovt rostskydd. Det är bra att ha många ben att stå på allra helst i såna här situationer när samhället i stort sett stänger ner och leverantörer av stål inte levererar längre. 

Två av de Robin Gustafsson pratade med hade funderingar kring försäkringar så till de kommer en av Folksams försäkringsrådgivare ringa för att gå igenom vilka försäkringar de har.

Alla utom ett företag hade ombud, det var ett litet företag där medlemmarna förlitade sig på ombudsmän och regionala skyddsombud.

Många av hanteringspersonalen på lackverkstäderna har annat ursprung är svenskt säger Robin Gustafsson och en av medlemmarna han ringde kunde inte prata vare sig svenska eller engelska.

En hjälpte jag med en jobbkontakt. Han har varit utan jobb sedan pandemin startade och sjukskriven utan ersättning.

På något vis har information nått ut eftersom han var ansluten men det är svårt att ge mer information.

– Eftersom jag också är i branschen så blev det mycket rundprat kollegor emellan. En hjälpte jag med en jobbkontakt. Han har varit utan jobb sedan pandemin startade och sjukskriven utan ersättning. Han har haft det jobbigt och sålt bilen och saker för att klara sig. Jag hoppas han får jobbet jag tipsade om.

Målareförbundets lackstyrelse består av Samuel Jarenil, lackerare från avdelning 2, Robin Gustafsson, lackerare från avdelning 10, Mikael Vedberg, lackerare avdelning 6, Carl-Johan Davidsson, lackerare avdelning 8 och Linda-Li Käld, lackansvarig förbundskontoret.

Som suppleanter sitter Patrik Lind avdelning 6, Mikael Ljungkvist avdelning 2 och Robin Jansson avdelning 2.

Ansvaret för att söka upp medlemmar oavsett målare eller lackerare ligger på avdelningarna men nu har lackstyrelsen beslutat att ha mer utåtriktad verksamhet än tidigare.

Vi ska vara ute och träffa medlemmarna på lackfirmorna och om vi inte kan komma in så kan vi kanske grilla eller fika utanför.

– Lackstyrelsen vill ta kommandot att ta sig ut till lackerarna i alla regioner. Vi vill att avdelningarna följer med så vi betar av stad för stad. Vi ska vara ute och träffa medlemmarna på lackfirmorna och om vi inte kan komma in så kan vi kanske grilla eller fika utanför, säger Linda-Li Käld.

Hon berättar att det också ligger i pipeline att ringa alla kvinnliga lackerare. Dels för det fackliga samtalet men också informera om det kvinnliga nätverket Mira. 

Lackerarna representeras i partgemenensamma organisationer och även där har förbundet för avsikt att flytta fram positionerna.

I Lackerarnas yrkesnämnd sitter Linda-Li Käld tillsammans med Anders Andersson som är ombudsman med ansvar för utbildningsfrågor och i arbetsmiljökommittén sitter Linda-Li Käld och Niklas Holmqvist som är arbetsmiljöansvarig ombudsman på Målarnas förbundskontor.