”Bli den som säger ifrån!”
"Jag som kvinna kan inte ansvara för hur mina manliga kollegor eller kunder beter sig. Det är – och nu får ni gärna bli både arga och upprörda på mig – mina manliga kollegors ansvar", skriver Jenny Störvold.
Det har nu gått en tid sedan dokumentären ”Persona non grata” hade premiär på SVT. En dokumentär som gav mig minst sagt blandade känslor. Känslor som är svåra att sätta ord på.
För å ena sidan lider jag med att se hur fruktansvärt dåligt en människa kan må, å andra sidan vill jag bara skrika ut ilskan över hur män beter sig mot kvinnor.
Men när Bianca Kronlöf sedan så träffsäkert beskriver sina känslor och tankar så blir allt tydligare. Hon träffar på pricken det jag har velat sätta ord på efter att ha sett dokumentären.
Den fick mig att må illa, känna mig ledsen och arg.
Har du inte sett Biancas tre öppna brev på hennes Instagram så är det på tiden att ni gör det. Det första riktar sig till händelsen och dokumentären i sig, det andra till hennes manliga komikerkollegor och det tredje till hela komikerbranschen.
Trots att kvinnor funnits i branschen under en längre tid så känns det som att utvecklingen överhuvudtaget inte ens går framåt.
Jag är väl medveten om att det vid det här laget skrivits hundratals rader om dels dokumentären, men framförallt Biancas fantastiskt pricksäkra och personliga uttalande.
Men jag kan ändå inte undgå att se kopplingarna till vår egen bransch.
Bianca nämner att i komikerbranschen sker inte förtrycken och trakasserierna på scenen, utan bakom, i det dolda och inte för allmänhetens beskådan.
Där skiljer det sig dock en del om vi jämför med byggbranschen, där förtyck och trakasserier ofta sker öppet – inför exempelvis kollegor, kunder eller arbetsgivare.
För två nummer sedan publicerades Målarnas facktidning en telefonundersökning gjord av MIRA i region 2, som just rör kvinnors situation på arbetsplatserna.
Jag blir så oerhört upprörd över att se resultatet.
Nog för att jag redan vet att det tyvärr är så här situationen ser ut, fortfarande. Trots att kvinnor funnits i branschen under en längre tid så känns det som att utvecklingen överhuvudtaget inte ens går framåt.
Mina manliga kollegor kan inte ta på sig hur kunder beter sig – men min manliga kollega kan bli den som tar ansvar för att vända trenden i branschen.
Allvarligt talat, nu måste det ske en förändring och vi måste prata om detta! Det är inte bara kvinnornas ansvar att förändra situationen i byggbranschen. Det här är ett gemensamt ansvar.
Jag som kvinna kan inte ansvara för hur mina manliga kollegor eller kunder beter sig. Det är – och nu får ni gärna bli både arga och upprörda på mig – mina manliga kollegors ansvar.
Att inte vara den som skämtar om den kvinnliga kollegan i fikarummet, att inte vara den som skrattar med och att heller inte vara den som sitter tyst.
Visst, det är också ett samhällsproblem. Mina manliga kollegor kan inte ta på sig hur kunder beter sig – men min manliga kollega kan bli den som tar ansvar för att vända trenden i branschen. Vi måste börja någonstans.
Bli den som tar ansvar. Bli den som säger ifrån. Bli den som stöttar era kvinnliga kollegor.
Nästa gång kanske det är din dotter eller syster som blir utsatt av sin manliga kollega på sin arbetsplats.
Har du tänkt på det?
