Jag har varit målare i över 50 år och trivts med jobbet. Hårt har det varit, särskilt sandspackling.

Vi var tre personer, en skötte sandsprutan, en spacklade väggar och jag fick uppdraget att spackla alla betongtaken.

Det innebar att gå med bredspackel på skaft på träbockar, numera används metallbockar.

Redan som sju-åring ville jag bli målare. Min mor konserverade rödbetor, då blev det ett rödviolett spad som jag använde och målade på masonitskivor. 

Min far var duktig snickare och min farfar byggmästare i Lidköping, den staden är jag född i år 1936. När jag var sex år flyttade vi till Gotland då min far blev inkallad till Ka3 Fårösund under Andra världskriget.

Där mellanlandade engelska bombplan. Min syster och jag passade på att klättra in i flygkabinen en gång.

Lennart Almberg, målare

Han byggde upp en liten villa, ett rum och kokvrå. Det var trångbott och utedass. Ingen el utan fotogen- och karbidlampor. Vattenborrad brunn med handpump.

Ransoneringskort för inköp av mat, ofta strömming till mat. Vi bodde granne med en bondgård med kor, vi köpte vår mjölk. De spädde ut mjölken med vatten, lättmjölk redan på den tiden.

I Bunge, förorten till Fårösund, där vi bodde fanns ett flygfält. Där mellanlandade engelska bombplan. Min syster och jag passade på att klättra in i flygkabinen en gång, hon ville upp och flyga men det gick så klart inte för sig.

Det var mörkläggning varje kväll. Det kom skadade flyktingar till Lärbo sjukhus två mil från Bunge.

Min farfar skickade en sparkstötting med Hansabåten som gick på en mina, så den sparkstöttingen ligger på Östersjöns botten. Över 80 människor förliste år 1944, bara 2 överlevde och simmade till Visby.

Det var en farlig tid men till slut blev det fred 8 maj 1945 när Tyskland kapitulerade.

Vi bodde kvar och jag gick ut Folkskolan 1950. Då flyttade vi till fastlandet och min far köpte en villa i Uttran.

Som en del av utbildningen gjorde jag en grisaillemålning i limfärg. Den donerade jag till Måleriyrkets museum.

Lennart Almberg, målare

Jag tog en brevkurs via Hermods, fullständig kurs i landskapsteckning och en mindre kurs i landskapsmålning. Dessa granskades av konstnärer med goda resultat. Likaså gick jag en teckningskurs för Åke Sköld. 

1953 sökte jag in på Häggviks yrkesskola för målare. I utbildningen på fyra år ingick möbelmålning, billackering, dekorationsmålning, skyltmålning, marmoreringsådring och tapetsering. Gesällbrevet utgavs 1956. 

Som en del av utbildningen gjorde jag en grisaillemålning i limfärg. Den donerade jag till Måleriyrkets museum på Brännkyrkogatan 71 i Stockholm.

Sedan några år är museet nedlagt tråkigt nog. Samlingarna är flyttade till Lövestad i Skåne.

Förra året körde jag ner till min kusin som bor i Helsingborg. Då besökte vi Spiken i kistan som stället heter, och tittade på min limfärgsdekoration och många andra antikviteter.

Måleriyrkets museum borde ha varit kvar i Stockholm, men ekonomin satte stopp för det.

Hälsningar från en gammal målare och konstnär,