Man med guldfärgad hjälm i förgrunden, blålackerad bil i bakgrunden.

Det tog Håkan Molin nästan tre år att göra om Volvon till den tetblå skapelsen. Den speciella kulören experimenterade han fram.

– En dag kom mamma hem med en liten glaspjäs, i en säregen färg som skiftade mellan koboltblå och lila, som hon ställde i köksfönstret, berättar Håkan Molin.

Den färgen ville han ha på sin bil.

Han kämpade länge med olika experiment för att få fram rätt nyans. Det krävdes många lager på lager för att han skulle bli nöjd och när han äntligen lyckats var namnet givet: Tetblå.

– Att tetas, det är att retas på småländska, och retades med mig, det var ju precis vad färgen i glasburken gjorde!

När jag fick sprutan i näven kände jag att ’här är mitt vapen’.

Håkan Molle Molin

Kändis i flera länder

Den motivlackade tetblå bilen har gjort Håkan Molle Molin till kändis, inte bara i Sverige utan också i Norge och Finland. Han har fått över 200 pokaler för sin Volvo 142, och i vardagsrummet i villan en bit utanför Nybro står de finaste.

Han arbetade med bilen i nästan tre år innan han var nöjd. Det krävdes nio lager för att få fram den rätta kulören. På sidorna har han gjort landskap, en strand, några granar, en sjö. Fast det är inte bara utsidan som är speciell.

Även insidan räknas

Håkan lyfter på motorhuven. Motorn är lackad i tetblå med detaljer i guld och krom. Allting glänser. Alla kablar är borttrollade. På insidan av motorhuven kan man läsa vad som gjorts med motorn, det är vevaxelslipning och cylinderborrning, balansering av vev och svänghjul, och blästring av motordetaljer.

Blålackerad bilmotor med detaljer i guld och krom.
Motorrummet är lika snyggt som resten av bilen i blått och guld, och extremt rent och välhållet.

Invändigt är allt lika genomtänkt. Innertaket är motivlackat, stolarna klädda med lila tyg för att matcha resten av bilen, handtagen är förgyllda. I bakänden, ovanför registreringsskylten, står ”denna bil är ombyggd för nöjes skull”.

Håkan Molin har alltid gillat att teckna och måla, och har alltid gillat fordon. Han berättar att han är född samma år som fenorna var som högst på Cadillac, 1959.

När han var 14 byggde han om sin pojkcykel till en chopper, det vill säga med förlängd framdel, och tillverkade också en tvåvåningscykel. Livsfarlig, säger Håkan idag. Nio dagar innan han slutade nian var mc-körkortet fixat.

Att kombinera nytta med nöje

Som billackerare kunde han kombinera sina intressen.

– När jag gick på yrkesskolan slutade jag tolv på fredagarna så jag gick till Nybro Billackering och sa att jag kunde hjälpa till att städa.

Rätt snart hjälpte han till med att tejpa och blanda lackfärg.

– När jag fick sprutan i näven kände jag att ”här är mitt vapen”.

Håkan fick jobb som billackerare.

– Vintern 78-79 lackerade jag Ölandsbron på min motorcykeltank, och fick erbjudande att ställa ut den.

Håkans mc fick första pris. Han gjorde många jobb åt sina motorintresserade kompisar. 1982 köpte han den gamla Volvon och började arbeta med den.

Bild inifrån baksätet på den blå Volvon.
I baksätet kan man titta upp i taket och drömma sig bort till sydligare nejder där palmerna växer vid strandkanten.

I början av 90-talet upphöjdes bilen till konst. Den var med på utställningen Folkkonst på Kulturhuset i Stockholm, där man ville lyfta fram det kreativa arbete som pågår ute i landet. Håkans bil fick representera bilbyggarhobbyn.

Nu är det inte bara bilar han sysslar med. I vardagsrummet står en radiostyrd helikopter.

– Jag funderade på om jag skulle börja med fallskärmshopp eller segelflyg, men då är man beroende av andra, men jo, jag har spakat lite helikopter också.

Från bilbana till ny banor i livet

I år fyller bilens utseende 36 år. Både bilen och Håkan är klassiker i motor-Sverige. Bilen gjorde att Håkan bytte bana i livet efter tio år som billackerare. Under många år arbetade han som motorjournalist, främst på Bilsport.

– Jag som bara hade etta i svenska! Men redaktören sa ”skriv som du pratar, det gillar våra läsare”.

Förutom alla artiklar har det också blivit tre böcker, alla om bilar och lastbilar, förstås.

2016 tvingades förlaget dra ner på personalen, och numera sitter Håkan på skolbänken igen, med sikte på att bli bilskadereglerare.

Fortfarande visar han upp sin bil på bilträffar, även om det varit lite stiltje under pandemiåren.