Byggboom i Sundsvall leder till arbetsskador bland målare
Byggboomen ger gott om jobb i Sundsvall. Men förslitningar och arbetsskador har blivit allt vanligare bland målarna. Förtroendet för företagshälsovården sviktar. Enligt Sandås arbetsledning måste individen själv ta ansvar för sin kropp och hälsa.
Nästan alla målare som jobbar i de nybyggda lägenheterna på Bågevägen har drabbats av arbetsskador. Från vänster Robin Eddesjö, Adib Azizi, Daniel Fryxell, Johannes Ödmark, Torbjörn Jonsson och Hampus Jonsson.
Det är god stämning i fikarummet när Målarnas Facktidning gör ett arbetsplatsbesök på ett av de största byggprojekten i Sundsvall.
Sedan byggboomen drog igång 2015 i Västernorrland har målarna haft gott om jobb. Trots covid-19 har det inte varit några större problem med sjukskrivningar. Tidsplanen har kunnat hållas.
– Fast ibland kan det ju vara bra med lite förseningar. Då får vi mer tid över till att jobba, skämtar Torbjörn Jonsson över kaffekoppen.
Han och hans arbetskamrater är överens om att både framkomlighet och byggstädning fungerat bra. Nu börjar byggprojektet närma sig sitt slut och besiktningarna har dragit igång.
Men eftersom hantverkarna överlag gjort ett gott jobb, behöver det inte göras så mycket bättringsarbeten. Det sparar tid.
Överbelastar kroppen
Byggprojektet startade 2018 med det kommunala bostadsbolaget Mitthem som beställare. Allt som allt kommer det att bli fem flervåningshus med 133 lägenheter.
En del av dem är redan inflyttningsklara, berättar NCC:s platschef Lennart Karlsson.
Även om det blivit en del spring mellan husen beroende på olika arbetsuppgifter för målarna, har planeringen i stort sett varit bra, tycker dom.
– Jag gillar jobbet, men tyvärr blir kroppen många gånger överbelastad. Det spelar ingen roll hur man än försöker variera arbetet, säger Daniel Fryxell.
Under de skyddsronder som gjorts regelbundet, har man inte påträffat några allvarligare problem menar målarna. Men trots detta berättar nästan samtliga av dem om personliga skador och förslitningar i arbetet.
En katastrof
Daniel dras med en inflammation i höger arm.
– Jag köpte det här armbågsstödet igår, men jag vet inte om det hjälper än, säger han och visar upp armen som är iträdd i en svart åtsittande strumpa.
Torbjörn Jonsson fick ett liknande problem efter ensidigt arbete med att lyfta spackelsäckar.
– När jag besökte företagshälsovården för några år sedan uppmanade de mej att motionera mera. De tyckte jag skulle springa tre mil i veckan. Det hjälper väl inte mot inflammationer. Jag går aldrig dit mer! Dom är en katastrof, säger han irriterat.
– Som om vi inte rör oss tillräckligt? Enligt min stegräknare brukar jag gå 12 000 steg under en vanlig arbetsdag, tillägger han.
Det vore bättre att ha ett rullande schema så man får mer variation i arbetet.
– Den som är duktig och snabb att spackla får ofta ägna sig åt det hela tiden. Det blir för ensidigt. Det vore bättre att ha ett rullande schema så man får mer variation i arbetet, framhåller Torbjörn.
Problem med ryggen
Johannes Ödmark var tidigare kock och snickare. Han jobbade även på casino ett tag. Sedan bestämde han sig för att bli målare och gick vuxenutbildning. Nu har han jobbat på Sandå i åtta år.
– Den som är servicemålare kan lägga upp arbetet på egen hand, men på nybyggen måste man följa strömmen. Det får ta ungefär 40 minuter att måla en balkong och tio minuter för att göra rent och täcka av den efteråt, säger han.
Förutsättningarna varierar. På balkonger till våningar högre upp, kan det vara irriterande när det blåser mycket och i inglasade balkonger kan det bli varmt som i ett växthus, förklarar han.
Nu har även Johannes börjat få problem. Med ryggen. För att få bättre stöd har han börjat använda korsett. Han har också blivit uppmanad att motionera av företagshälsovården.
– Vi får ett friskvårdsbidrag på 3 000 kronor om året av Sandå. Jag brukar spela Padel med mina kompisar. Det är ju trevligt att träffas. Frågan är väl bara om det hjälper mot arbetsskador och förslitningar, säger han.
– Och om man ska gå på regelbundna behandlingar i förebyggande syfte, så räcker nog inte 3 000 kronor per person så långt, tillägger han.
– Arbetet är fysiskt tungt. Många yngre som utbildat sig till målare, ofta tjejer, slutar tyvärr efter ett tag för att de inte orkar längre. Det bästa vore kanske att ta en paus i arbetslivet och göra något annat, funderar han.
Ansträngande för nacke och axlar
Hampus Jonsson gick ut gymnasiet för två år sedan och fick sedan jobb som målare.
– När covid-19 slog till fick jag gå hem en tid. Det var först i höstas jag kunde komma tillbaka igen, säger han.
– Det är jätteroligt att jobba här, fast påfrestande att arbeta över axelhöjd. Jag försöker stretcha ibland och arbeta omväxlande med höger och vänster hand för att det ska underlätta, säger han.
Jag fick ischias för en tid sedan, blev sjukskriven och var hemma i två veckor.
Adib Azizi slipar och rollar väggarna. Det är ett ansträngande arbete för nacke och axlar.
– Jag fick ischias för en tid sedan, blev sjukskriven och var hemma i två veckor, säger han.
Han har provat att använda en nackmolle, men eftersom han inte tycker den sitter fast ordentligt, så det hjälper inte så mycket, menar han.
Skyddsräcke saknas
När Robin Eddesjö tog studenten förra året visste han inte riktigt vad han skulle jobba med. Men eftersom han var kompis med dottern till en chef på Sandå och hade praktiserat där tidigare, blev han tillfrågad om han ville börja sommarjobba. Det ville han gärna. Nu är han anställd som lärling.
– Min pappa och morfar var målare i Uruguay så det hade nog också betydelse för mitt yrkesval, säger Robin och doppar penseln för fortsätta måleriarbetet på en balkong från tredje våning.
Utsikten är utsökt, men det saknas skyddsräcken och när Robin kliver upp på bocken för att nå ända upp, ser det definitivt inte säkert ut. Minsta lilla felsteg skulle kunna leda till en allvarlig fallolycka.
Här borde det i rimlighetens namn gjorts en riskanalys innan arbetet påbörjades. När NCC:s platschef blir informerad, är han tydlig:
– Han ska inte arbeta där förrän skyddet är ordnat. Säkerheten måste gå först, säger han.
Eget ansvar
Enligt Robert Sandberg, platschef på Sandå i Sundsvall, är det ingen nyhet att de flesta i byggbranschen får förslitningsskador. Men det är individen själv som måste ansvara för sin kropp och hälsa, menar han.
– De flesta sköter sig, men en del struntar i att lösa ut friskvårdsbidraget och går inte till företagshälsovården när de blir kallade, säger han.
Jan Frånlund, projektledare på Sandå i Sundsvall, är också medveten om att många av målarna har förslitningsskador och tar problemet på allvar. Det är svårt att få tag i målare. Då måste måleriföretagen se till att de inte blir sjukskrivna eller slutar.
Ungdomar verkar inte värdesätta ett fast jobb idag.
– Ungdomar verkar inte värdesätta ett fast jobb idag. De vill prova på allt möjligt och har svårt för att bestämma sig, säger han.
– Vi vill inte ha några sjukskrivningar och kommer att ta upp detta i företaget. Men det måste organiseras och de anställda måste vara motiverade och ta det på allvar. Det är en förutsättning för att det ska bli bra, säger han.
