Den 11 september är det val i Sverige. Vi röstar fram de personer som skall styra oss från riksdagen, regionerna och kommunerna. Den senaste mandatperioden har visat upp ett hårdnade politiskt klimat.

Partitaktiken är överordnad konstruktiva samarbeten, som borde blivit konsekvensen av valresultatet.

Detta har synts i misstroendevoteringar, fällande av budgetar, och ett allt mer polariserat debattklimat, långt ifrån att bedriva en konstruktiv oppositionspolitik.

Vi förtjänar bättre.

Att skylla på oss väljare att det inte blivit ett tydligt valresultat är inte okej, vi förtjänar bättre än så.

Här finns något att lära av kommunpolitiken, där samarbete över blockgränserna ofta blir nödvändigt för att få kommunen att funka. Lokalt är politiken i högsta grad på riktigt, det gäller att leverera förskola och äldrevård.

Ett nytt politiskt sätt

Den som kanske tydligast av alla satte ord på detta nya politiska arbetssätt var Liberalernas dåvarande partiledare Nyamko Sabuni. När hon lämnade samarbetet med S regeringen för att återvända till det borgerliga blocket konstaterade hon kallt ”Målet med januariavtalet var att få in politik som skadade Socialdemokraterna så mycket som möjligt”. 

Nog borde man ha högre ambitioner än så för sin politiska gärning?

Det är inte heller svårt att ge Sabuni rätt när jag ser resultatet av januariavtalet, inte minst på de områden som berör arbetsmarknaden.

Tydligheten i kampen mot arbetslivskriminaliteten där regeringen nu verkligen vänder på varje sten.

Det är även tydligt att vi som förbund har betydligt lättare för att samverka med en S regering som inte är bunden av överenskommelser med partier som drivs av en tydlig strategi att försämra för svenska arbetare och deras fackförbund.

Det räcker att titta på frågor som till exempel höjningen av reseersättningen, införandet av trygghetspension, tydligheten i kampen mot arbetslivskriminaliteten där regeringen nu verkligen vänder på varje sten.

Samhället i stort och smått

Kampen om ditt förtroende och din röst handlar lika mycket om tolkningsföreträde på vad som händer i samhället i stort som i smått. I valrörelsen slutspurt är det viktigare än någonsin att försöka avkoda vad de olika partierna säger och menar.

Det finns många resursstarka krafter som i likhet med Målarna påverkar politiken. Det är ingen slump att arbetsgivarna och deras organisationer investerar stora summor för en annan politik.

En politik där a-kassa och sjukersättning skall hållas låga och kallas för bidrag, för att inte störa det dom kallar för arbetslinjen. En politik där varje samhällsutmaning skall lösas med sänkta skatter, och flera privatiseringar. En politik där företagen skall kunna anställa migrantarbetare till låga löner och miserabla villkor.

I vems intresse?

Kärnan i denna politik är att; blir ersättningen tillräckligt dålig blir sjuka friska och arbetslösa hittar ett jobb.

Det är ingen tvekan vilka partier som svarar positivt på arbetsgivarnas påverkan. Det är inte svårt att avkoda budskapet, det handlar bara om att ställa sig frågan: I vems intresse drivs frågan?

Allt tyder på att det kommer allt bli jämnt, din röst kan avgöra vilket samhälle vi får efter valet.

Jag vill verkligen uppmana dig att gå och rösta den 11 sept. Allt tyder på att det kommer allt bli jämnt, din röst kan avgöra vilket samhälle vi får efter valet.

Jag kommer att lägga min röst på S för att det partiet har bäst förutsättningar att driva den politik jag vill ser mer av.

Vad du lägger din röst på bestämmer du själv, men gå och rösta i annat fall låter du någon annan bestämma åt dig.