Roland och Dan har mer än 40 år av fackligt arbete med Målarna

Det är nog inte många medlemmar i Målareförbundet som har varit fackligt aktiva under så lång tid som Roland Ryberg i Varberg och Dan Johansson i Halmstad.

Roland sitter fortfarande med i valberedningen och är revisorssuppleant i Avd. 4, medan Dan är revisor och gesällprovsgranskare.

– Vi gick faktiskt med i facket samtidigt, den första september 1972 båda två, säger Roland med ett skratt.

Men från och med 2023 har de bestämt sig för att snart lämna över sina uppdrag till den yngre generationen.

Nervöst i början

– Det har varit väldigt lärorikt att jobba fackligt, säger Dan och minns med ett leende sitt första fackklubbsmöte 1983.

– De behövde en ordförande och plötsligt blev jag utsedd. Jag hann inte ens säga nej förrän det var klubbat och klart, säger han med glimten i ögat.

Genom mitt fackliga arbete har jag lärt mej att prata inför folk och ta del av andras synpunkter

Fast det var rätt nervöst i början, medger han. Första gången han skulle gå på ett möte och hålla i ordförandeklubban på egen hand backade han ur. Han råkade bli sjuk.

Men nervositeten släppte efter ett tag. Snart blev han varm i kläderna och fick snabbt medlemmarnas förtroende. Det gick till och med så bra att han blev vald till ordförande i avdelningen två år senare.

– Genom mitt fackliga arbete har jag lärt mej att prata inför folk och ta del av andras synpunkter, konstaterar Dan.

Uppdragen gav självförtroende

Roland Ryberg började arbeta fackligt 1976.

– Det har varit väldigt roligt. Uppdragen gav mej självförtroende så jag började även engagera mej politiskt senare. Jag satt med i kommunfullmäktige och byggnadsnämnden för Socialdemokraterna i Varberg i tolv år. Det är viktigt att det finns politiker som har facklig förankring, säger han.

När Avdelning 12 bildades kom Roland och Dan att sitta med i samma styrelse. Dan som ordförande och Roland som vice.

De lade de ner mycket arbete på att bilda nya fackklubbar. För att få medlemmar är det viktigt att inte ställa för höga krav på dem, menar de.    

– Alla ska kunna gå på ett fackmöte för att få information och framföra sina synpunkter, utan att vara rädd för att bli invald till något, understryker Roland.

Facket var viktigt vid uppsägningar

Visst har det även funnits svårigheter under deras tid som förtroendevalda i facket. Dan kommer ihåg när det hårdnade på arbetsmarknaden under 80-talet.

– Vi var över 50 målare som jobbade för bostadsbolaget HFAB i Halmstad. Vi var vana vid att ha en bra anställningstrygghet. Men plötsligt blev det förändringar och ett tiotal målare blev uppsagda, berättar Dan.

– Det var en svår situation att hantera, men genom att en del målare valde att starta eget och andra gick i pension så löste det sig till slut, förklarar han.

Roland Ryberg har likartade erfarenheter. Han jobbade inom BPA. När företaget köpte upp andra måleriföretag kunde det ibland bli problem.

Om en del av målarna från dessa företag hade lång anställningstid och därmed gick före i turordningslistan.

Ifall det blev aktuellt med uppsägningar kunde det leda till motsättningar mellan målarna, berättar han. Då spelade facket en viktig roll.

Ibland var jag bara hemma och bytte kläder innan jag for iväg till Stockholm. Det kunde vara lite jobbigt.

Dan Johansson var även fackligt aktiv på förbundsnivå under en tid. Han satt med i Arbetsmiljökommittén och Avtalsrådet.

– Ibland var jag bara hemma och bytte kläder innan jag for iväg till Stockholm. Det kunde vara lite jobbigt stundtals, minns han.  

Varje medlem måste rekrytera

På 1970-talet var det en självklarhet att alla skulle vara med i facket.

Men tiderna har förändrats, konstaterar de båda erfarna fackrävarna. Idag är det inte lika givet att organisera sig. Det är ett problem.

Att rekrytera nya medlemmar är inte bara en uppgift för styrelser och ombudsmän, menar de.

Varje enskild medlem måste vara aktiv och övertyga dem som är tveksamma och få dem att inse hur betydelsefullt det är med ett starkt fackförbund.

Om facket inte lyckas organisera mer än 25-30 procent av de anställda, kommer inte arbetsgivarna att bry sig om hur vi vill ha det

– Ju fler vi är desto bättre utgångsläge har vi i förhandlingarna med arbetsgivarna. Då har vi större möjligheter att förbättra vår lön och våra arbetsvillkor, säger Roland.

– Om facket inte lyckas organisera mer än 25-30 procent av de anställda, kommer inte arbetsgivarna att bry sig om hur vi vill ha det, fortsätter han.

Framgångar kan gå förlorade

För att få fler medlemmar är det viktigt att satsa på facklig utbildning för alla anställda så de blir medvetna om vilka fördelar det innebär med ett starkt fack och vilka framgångar man uppnått historiskt sett.

– En del tycker medlemsavgiften är för hög, men dom som resonerar på det viset tänker inte på vilket värde alla de förbättringar har som gjorts tack vare facket.

– Vi fick bort de lösningsbaserade målarfärgerna. Vi har förhandlat oss till rejäla arbetskläder och personlig skyddsutrustning som arbetsgivarna bekostar. Regelbundna hälsoundersökningar. Säkrare byggställningar. Firmabilar som vi kan använda när vi ska åka ut på jobb. Lunchrum, omklädningsrum och toaletter på arbetsplatserna. Bättre lön, längre semester och mycket annat.

Vi får inte tappa vår historia, för då finns risken att man även tappar de framgångar som uppnåtts.

– Det hade inte varit möjligt utan fackligt arbete. Det måste vi göra den yngre generationen medveten om. Vi får inte tappa vår historia, säger han. För då finns risken att man även tappar de framgångar som uppnåtts.

Nya problem kräver starkt fack

Arbetsförhållandena förändras ständigt och nya problem dyker upp. Då är det viktigt att det finns en stark organisation som kan tillvarata medlemmarnas intressen genom förhandlingar med arbetsgivarna.

– Facklig utbildning är en investering för framtiden. Ungefär som när man sätter upp solfångare. Det kommer att betala sig om 10-15 år, framhåller Roland.

Men det ska inte ställas några krav att de som genomgått facklig utbildning måste ta på sig uppdrag efteråt.

Det fackliga engagemanget måste komma inifrån var och en genom medvetenhet. Då kommer de som är bäst lämpade att kliva fram för att ta på sig fackliga uppdrag efter en tid, menar han.

Dan tycker det hänt många positiva saker inom måleribranschen.

– Det är fler kvinnliga målare och arbetsförhållandena har förbättrats avsevärt under den tid jag jobbat, konstaterar han.

Men hur kommer det att bli att sluta efter alla dessa år?

Dan Johansson ser framemot fler utlandsresor till sol och värme under vinterhalvåret med sin fru. Han spelar gärna golf, fiskar hummer och gillar att träffa barnbarnen.

Roland tycker det ska bli skönt att få mer tid för familjen. Han är intresserad av fotboll och följer Varbergs framgångar med stort intresse. Men visst kommer det att bli ett tomrum efter alla år i facket.

– Att jobba fackligt är roligt och väldigt personlighetsutvecklande. Det borde fler ägna sig åt, tycker Roland Ryberg.