”Jag vill inte låta hjärtlös, men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre”.

Citatet är Stefan Koskinens, chef på arbetsgivarföreningen Almega, från en intervju i Kommunalarbetaren. I intervjun ger han Almegas syn på varför de med lägst inkomster inte kan få högre löneökningar i procent än andra.

Jag kan inte annat än att göra Koskinen besviken, det går inte att tolka det annat än som just hjärtlöst.

Det är de som har det lägsta inkomsterna som drabbas mest av inflationen, både i procent och kronor. Det var därför som Målarna och övriga förbund i 6F föreslog ett rättviseavtal som skulle gett alla lika stor lika stor löneökning oavsett inkomst.

Rättvis löneökning

Vår tanke utgick från att medellönen på svensk arbetsmarknad, 36 000 kr/månad, skulle utgöra grund för procentpåslaget och ge lika mycket i kronor till den som tjänar 20 000 och den som tjänar 200 000 kr/mån.

Nu blev det tyvärr inte så den här gången, utan en mer traditionell modell med särskild låglönesatsning.

Det går 93 städarbetare på en genomsnittlig vd för ett storbolag.

LO-undersökningen Makteliten, visar samtidigt på stadigt ökande skillnader mellan botten och toppen på svensk arbetsmarknad. Det går 93 städarbetare på en genomsnittlig vd för ett storbolag, och det är bland andra städare som går på kollektivavtalet som Koskinens Almega har med 6F förbunden Fastighets och Seko.

Det är inte så konstigt att Almega och andra arbetsgivarparter låter som de gör, de har ju trots allt i uppdrag att företräda arbetsgivarnas intressen, och här ingår inte att minska klyftorna; Hur hjärtlöst det än kan låta.

Kräver återhållsamhet

Även arbetsgivareföreningen Byggföretagen (BF) har i olika debattartiklar uttryckt sin vånda inför den kommande avtalsrörelsen och kräver återhållsamhet, och flexibla avtal.

Enligt BF lider branschen av konkurrens från företag som inte vill följa våra avtal inom byggsektorn. BF slutsats blir sedan helt obegriplig då de ger facken skulden för problemen och den osunda konkurrensen genom att teckna hängavtal med de som bedriver verksamhet inom våra avtalsområden.

Byggföretagens står i direkt strid med det uppdrag vi båda har som parter på svensk arbetsmarknad.

BF:s position står i direkt strid med det uppdrag vi båda har som parter på svensk arbetsmarknad, nämligen att tillse att vår del av arbetsmarknaden täcks av kollektivavtal.

Facken har inte samma lyx som arbetsgivareföreningar som likt gamla herrklubbar kan pröva företags lämplighet att bli medlem. Det innebär att de som BF ratar men som ändå bedriver verksamhet, måste vi teckna hängavtal med.

Vi gör detta för att de som jobbar där inte skall stå utan skydd. Vi gör det för att inte seriösa företag konkurreras ut.

Nödvändiga åtgärder

Byggbranschen är kraftigt utsatt för arbetslivskriminalitet, något jag trodde vi var överens om att bekämpa. För att göra det måste vi både se och förstå problemet, och vara beredda att vidta nödvändiga åtgärder.

Arbetsgivarföreningarnas trovärdighet har minst sagt en historisk uppförsbacke där man på olika sätt motarbetar kollektivavtalskrav i offentlig upphandling, huvudentreprenörs ansvar med mera.

BF sätter emellertid fingret på att det behövs mer avtalsövervakning i branschen. Låt oss i kommande avtalsrörelse bli överens om hur vi åstadkommer och finansierar en sådan ur produktionen.

Det skulle göra Er till en del av lösningen i stället för en del av problemet.