En utbildning som kan leda till förändring

När Målarnas facktidning besöker Folkets hus i Varberg råder det full aktivitet. Idag har de 24 deltagarna från Sandå fått i uppgift att skriva debattartiklar, avtalsförslag och motioner.

Jimmy Petersson som jobbat på Sandå i Varberg sedan 2003, har aldrig varit på någon facklig utbildning tidigare. Han uppskattar initiativet:

– Det finns alltid något nytt att lära sig. Jag visste inte att vem som helst kan lämna in ett avtalsförslag, säger han.

Jimmy Petersson är lärlingsansvarig och vill att Målareförbundet förbättrar lärlingarnas villkor och anställningstrygghet.

– Vem vill bli lärling om man inte kan leva på sin lön under utbildningstiden? I synnerhet inte om man kommit upp i 25-årsåldern, påtalar han.

Problem med sin ekonomi

Josefin Wallander och Madeleine Andersson är lärlingar på Sandå i Varberg. De trivs bra med jobbet och med arbetsledningen, men kan intyga att de har stora problem med sin ekonomi på grund av låga lärlingslöner. Båda är ensamstående och har barn att försörja.

– Jag hade en lägenhet med kallhyra och direktverkande el tidigare. Det kostade mig 12 000 kronor i månaden. Jag blev tvungen att flytta, säger Josefin.

I hennes nya lägenhet blir boendekostnaden 8 000 kronor istället. Men inte heller då räcker en lärlingslön på 112 kronor i timman särskilt långt. I synnerhet inte när priser på mat och allt annat skjuter i höjden.

– Lärlingslönen är fruktansvärt låg. Om jag inte fått hjälp av mina föräldrar och syskon med ekonomin, hade jag aldrig klarat mig. Så här ska det inte vara, påtalar hon.

Madeleine Andersson håller med:

– När man har barn måste man ju dessutom vara hemma och vabba ibland. Då tar det längre tid att få ihop sina lärlingstimmar och ekonomin blir ännu sämre, konstaterar hon.

Bra med hjälp av Målareförbundet

Martin Svensson, ordförande i avdelning 4 har tagit initiativet till utbildningen ”Meningen med föreningen”.

– Sandå i Varberg har 60 målare, men i höst har måleriuppdragen blivit färre. Tre målare har blivit uppsagda och det fanns risk för varsel. Därför föreslog vi Sandå att satsa på den här utbildningen nu när det är lågsäsong, säger han.

Målareförbundet står för lönekostnaderna, medan arbetsgivaren betalar lokalhyra och mat under de fem kursdagarna.

Anton Jakobsson som är studieorganisatör från avdelning 3 och Louize Lindahl, ungdomsansvarig i avdelning 2 är handledare.

– Den fackliga utbildningen i Målareförbundet vänder sig oftast till dem som redan är fackligt aktiva, men i den här kursen är endast två av de 24 deltagarna förtroendevalda, förklarar Louize Lindahl.

– Och alla målare kommer från samma företag. Det är lite udda, men det är ju en fördel att de redan känner varandra, tillägger hon.

Någon intresseanmälan innan kursen gjordes inte. Det var arbetsgivaren som föreslog vilka målare som skulle få gå utbildningen beroende på tillgången av arbete.

– Vi tog kontakt med Målareförbundet och hörde om de hade någon utbildning att erbjuda. Sedan valde vi de målare som inte hade några jobb inplanerade, säger Sandås platschef Malin Vallvingskog.

– Vi räknar med att arbetsmarknaden ska vända snart. Det är bra att vi kan ta hjälp av Målareförbundet i ett sånt här läge, säger Malin Vallvingskog. 

Första gången

Att de flesta av deltagarna inte gått någon facklig utbildning tidigare, har inte påverkat motivationen negativt. Snarare tvärtom, menar Anton Jakobsson.

– Intresset att lära sig mer om fackligt arbete är stort och många vill lära sig hur demokratin fungerar och hur man väcker opinion, säger han.

Vi behöver fler som är beredda att ta på sig fackliga uppdrag.

– Det kommer in alldeles för få motioner till Målareförbundet och vi behöver fler som är beredda att ta på sig fackliga uppdrag. Det måste vi ändra på. Därför är det bra med den här typen av kurser, förklarar han.

Första dagen inleddes med lektioner och diskussion om arbetarrörelsens historia och den fackliga kampen under tidigt 1900-tal med hungerkravaller och strejker. Nästa dag handlade om hur den fackliga organisationen är uppbyggd och vad gula fackföreningar är. Under dag tre fick deltagarna prova på att skriva debattartiklar, motioner och avtalsförslag.

– Men morgondagens program är hemligt. Då ska vi ha rollspel, avslöjar Anton Jakobsson och småler.

– Då kommer vi kursledare att agera arbetsgivarpart och deltagarna får prova på hur det är att sitta i förhandlingar med oss. Det kommer att bli tufft, fortsätter han och småler igen.

I kursen kommer också att ingå hur man startar en verkstadsklubb och hur man håller i ett möte. Samt hur man kan driva olika frågor för att förbättra arbetsförhållandena.

Utrymme för förbättring

Louize Lindahl gör en undersökning bland kursdeltagarna för att ta reda på vad de tycker är bra eller dåligt på deras arbetsplats. Det visar sig att många uppskattar arbetsgemenskapen och arbetsledningen på Sandå, men en del saker tycker målarna behöver förbättras.

Som att arbetsbeskrivningarna blir tydligare och att fördelningen av firmabilar organiseras mer effektivt. Fria arbetsverktyg är också något man anser borde införas.

Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker.

Daniel Läräng har inte gått någon facklig utbildning tidigare.

– Det är ovant och tröttande att sitta still flera dagar i sträck och ägna sig åt tankearbete, men samtidigt väldigt givande, säger han uppskattande.

– Jag trivs med jobbet och vi har en fantastisk chef. Men visst har man en del funderingar som vi snackar om på jobbet ibland. Med en sån här kurs får vi möjligheter att skriva ner våra idéer så det kan bli förändring. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker, säger han.

Daniel har skrivit en av de åtta motioner som kommer att lämnas in från kursdeltagarna.

– Jag tycker arbetsgivaren ska se till att vi får utbildning i hjärt- och lungräddning. Det är en sak vi pratat om tidigare på jobbet. Det kan vara väldigt avgörande att man vet hur man ska gå tillväga om en arbetskamrat eller man själv skulle råka illa ut, säger han.

Under den sista kursdagen gjordes en utvärdering. Resultatet visade att det blev en lyckad satsning, konstaterar Anton Jakobsson.

– Två av deltagarna ville börja engagera sig fackligt och 27 ville gärna gå på fler fackliga kurser för att lära sig mer, säger han.

Men ni var ju bara 24 på kursen?

– Jo, men deltagarna kände till andra arbetskamrater som de var säkra på också skulle vara intresserade, förklarar Anton.