Svensk ekonomi går som tåget. Det är inte utan viss oro jag känner att vi kanske låg för lågt när vi i december fastställde våra yrkanden i årets avtalsrörelse till 3,2 procent.

Den oron måste rimligen våra motparter känna av, när de envist försöker hålla liv i bilden att våra lönekrav hotar hela den svenska ekonomin och det framtida bostadsbyggandet. Vår motpart har gått längst av alla, när de påstår att det verkliga värdet av våra krav ligger på 27,3 procent.

Det hela påminner mig om en tidigare informationsminister i Irak, kallad Bagdad Bob. Han blev världskänd under invasionen av Irak 2003, eftersom han hade för vana att beskriva varje nederlag för den irakiska armén som en framgång. På samma sätt försöker nu våra motparter beskriva läget i den svenska ekonomin som uselt.

Fackens yrkanden i denna avtalsrörelse ligger alla i ett spann på 2,8-3,3 procent, vilket speglar vår bedömning av vad svensk ekonomi som helhet kan bära, utan att äventyra vare sig samhällsekonomin eller sysselsättningen.

Skulle våra lönekrav enbart grundas på vad måleribranschen tål, vore det sannolikt att vi borde ligga på tvåsiffriga tal. Förbundet har gjort en enkel undersökning av vad ett urval bland ledande måleriföretag har redovisat i sina bokslut under rubriken löner till styrelse och VD.

Det bolagen har sett är att det funnits utrymme för mer än dubbelt så höga löneökningar i procent för denna grupp. Jag tror att våra motparter är väl medvetna om läget i svensk ekonomi och framför allt om de ekonomiska förutsättningarna för vår bransch, men väljer att gömma sig bakom industriarbetsgivarna.

Det är uppenbart att det inte går att handla med procent i affären – där vill de ha riktiga pengar. Lika uppenbart är att de som är lägst betalda alltid kommer att få mindre i kronor, så länge allt handlar om procent.

Skall vi kunna göra något åt de ökande klyftorna så måste de lägst avlönade kunna ta ut mer än oss andra räknat i procent. Det är därför som vi kräver ett lägsta krontal om 800 kr/månad.

Måleriföretagen passar dessutom på att blåsa till strid om vårt ackordslönesystem, något som de uppenbarligen ogillar starkt. Måleriföretagens tanke den här gången är att göra systemet mycket dyrare för företag som mäter, för att därigenom konkurrera ut mätningen från Målerifakta.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att yrkandet är avsett att öppna vägen för en gammal dröm hos Måleriföretagen om att själva få sätta priserna på ackord. Detta är något som vi känner igen från svunna dagar, som slumpackord, baserat på godtycke.

Detta yrkande fick ett redan svårt sargat förhandlingsarbete att bryta samman, och Målareförbundet valde att varsla om strejk och blockad.