Det är skillnad

När jag skriver denna ledare har inte riksdagen beslutat om budgeten, men debatten om vem som skall stödja vad går hög. Borgerliga politiker i synnerhet, men även arbetsgivarföreträdare, gör allt för att beskriva regeringens budget som jobbfientlig, i synnerhet för ungdomar. Det man bland annat vänder sig mot, är att budgeten som Riksdagen beslutar om den 3 december, innehåller ett förslag om att ta bort den särskilda rabatt på arbetsgivaravgiften för unga, som den förra regeringen införde.

Tesen som gällde i Sverige under de senaste åtta åren av borgerligt styre, var ju att arbetslösheten beror på de arbetslösa. För unga var det framförallt den påstått höga ingångslönen och lagen om anställningsskydd (LAS) som gör att ungdomarna inte får jobb. I restaurangbranschen gick den förra regeringen så långt att momsen halverades för dessa företag. Var det då en klok strategi att sänka arbetsgivarnas kostnader med hjälp av skattepengar? Flera utredningar har försökt visa hur många jobb som åtgärden har skapat. De mest optimistiska kommer från arbetsgivareorganisationerna, som varit gynnande av rabatten. Även om vi skulle acceptera dessa som sanna, så har varje anställning kostat svenska skattebetalare 1,5 miljoner kronor, en kostnad som sedan fortsätter. Det är inte konstigt att kritiken från flera oberoende bedömare av svensk ekonomi, till exempel regeringens egna ekonomiska råd, har varit hård.

Vad gäller då för LAS? Andelen människor i Sverige som jobbar under osäkra anställningsformer har ökat dramatiskt i Sverige. Vi har i praktiken infört det gamla daglönesystemet, som i modern tappning innebär att ett missat SMS från arbetsgivaren innebär att jobbet går till någon annan. Detta drabbar i synnerhet unga och kvinnor. Min slutsats är att vare sig sänkta lönekostnader eller fler otrygga anställningar på något nämnvärt sätt har påverkat ungdomsarbetslösheten.

Vad är då alternativet? Den budget som S och MP regeringen lägger kunde sett ur min synpunkt ha innehållit mer, men den rymmer många viktiga förändringar som gör upp med de gångna årens misslyckade politik. Istället för att fortsätta subventionera arbetsgivare utan krav på motprestationer, lägger regeringen förslag om särskilda jobb för ungdomar i offentlig sektor till avtalsenliga löner. En ungdomsgaranti innebär att ingen ungdom skall vara arbetslös mer än 90 dagar. Därutöver en höjning av a-kassan och slopandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen, som gör att arbetslöshet och sjukdom inte skall behöva innebära en ekonomisk ruin.

De budgetar som ställdes mot varandra i riksdagen den 3 december handlade om förändring eller mer av samma politik som varit. När du läser denna ledare har du svaret – vilka det var som röstade för eller emot regeringens budget. Jag vet att det gör skillnad om man flyttar fokus från att straffa sjuka och arbetslösa samt subventionera arbetsgivare, till att istället lägga pengarna på en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se