Jani ska förändra världen

Hur går det då? undrar jag.

– Det går bra, säger Jani Lokka med ett brett leende. Hans metod är att sprida positiva vibbar och lyssna när någon mår dåligt. Han kan fråga varför beter du sig så här? eller vad tynger dig?

– Det är viktigt att vara medveten om att allt du gör har en konsekvens.

Jani Lokka föddes i Skåne. Han mobbades i skolan och det blev inte lättare när han som 12-åring flyttade till Boden. Dialekten och hans övervikt var tillräckligt för att utses till hackkyckling.

Men Jani har lyckats vända de jobbiga upplevelserna till en styrka. Med hjälp av sin bror och kampsporten har han hittat en inre styrka.

Hans nio år äldre bror uppmanade honom att på gymmet och träna bort ilska och sorg.

Kampsporterna jijutzu och judo bär på starka traditioner som att hälsa på dojon när du går in i lokalen, hälsa på tränaren, meditera och fokusera.

– Den respekten och ödmjukheten jag kom i kontakt med då har gett mig mina värdegrunder, säger Jani Lokka som respekterar andra men man måste också förtjäna respekten.

Han märkte att han var duktig på kampsport och då kom även självkänslan i andra sammanhang. Han upptäckte också att hans humor kunde bryta isen och flytta plågoandarnas fokus.

– Jag kan titta i spegeln och älskar mig. Jag duger då kan jag också älska andra.

Han utbildade sig till fordonstekniker men det blev inte hans yrke. Han har jobbat på fabrik och haft eget företag inom stunt.

– Jag hoppade från höghus, blev släpad efter bilar och tände eld på mig.

Jani har också föreläst under rubrikerna ”Stuntman mot våld” och ”Från överviktig till skitviktig”.

Han mötte sin fru och de flyttade till Helsingborg och så småningom till Jönköping. När första barnet väntades flyttade de närmare hennes familj i Karlstad.

Nu bor de i Forshaga, två mil utanför Karlstad.

Jani Lokka blev målare genom att gå som traditionell lärling på Miljönären i Karlstad där han också är Medbestämmandeombud (MB).

När företaget håller frukostmöten brukar även Jani ta en stund för att kolla av med kollegorna om det är något som de behöver ventilera eller som han behöver informera om.

En fråga han drivit som han beklagar att han inte kommit i mål med är en friskvårdstimme i veckan där personalen träffas och motionerar tillsammans.

– Det skulle vara bra för gemenskapen och även de som inte tränar nu skulle komma igång.

En annan fråga är behovet av en färgdräng. På företaget delar 13 anställda på två företagsbilar. Det innebär att målarna först kör ut färg till arbetsstället i firmabilen och sedan åker tillbaks för att hämta den egna bilen och åka ut på jobbet.

Den respekten och ödmjukheten jag kom i kontakt med då har gett mig mina värdegrunder.

– Jag har räknat ut att företaget ganska snart skulle tjäna in färgdrängens lön genom att målarna kan jobba mer effektivt.

Det är inte heller säkert att målare är Janis sista yrke. Han vill jobba med människor och se hur han bidrar till utvecklingen. Kanske som föreläsare om kommunikation, eller som personlig tränare eftersom han är utbildad hälsoterapeut.

Han har läst mycket om psykologi eftersom han vill förstå varför människor beter sig på ett visst sätt. Han vill skriva en bok. Titeln och de tre första sidorna är klara. ”Ibland kan det göra ont – en liten pojkes resa i en hård värld.”

Det ska inte bli någon bok med pekpinnar utan Janis förhoppning är att hans historia kan hjälpa någon annan.

Kanske kan hans kunskap och vilja att göra gott komma till användning inom Målareförbundet. Kanske är han en framtida ombudsman?