Mikael Johansson: ”Lägre ingångslöner igen”

Läser jag landets ledarsidor och debattartiklar så noterar jag just nu en genomgående trend. Det verkar inte finnas något samhällsproblem som inte kan fixas med en kombination av skattesänkningar, sänkta ingångslöner och en förändrad lag om anställningsskydd.

Den senaste gruppen som skall hjälpas på detta sätt är de nyanlända. Ett av de på ledarplats hyllade förslagen var att fler skulle anamma den så kallade Mariefredmodellen.

Modellen går ut på att låta romer som tigger istället få hjälpa till med till exempel målning och trädgårdsarbeten för 70 kronor per timme. Jag har inga problem med att ta till mig att det, för den enskilde som tigger, måste det vara bättre för både självkänslan och ekonomin att få jobba.

Det jag inte kan ta till mig är att detta skulle vara en lösning ur samhällets synpunkt. Vad det innebär i praktiken är ett organiserat svartarbete. Att människor på detta sätt utnyttjas som billig och oförsäkrad arbetskraft förbigås med tystnad.

Det skrivs inte heller något om ansvaret för den som anlitar en målare om där sker en olycka. Att använda argumentet att de ändå har det bättre som oförsäkrade svartarbetare än som tiggare, blir för mig ett både cyniskt och ihåligt argument.

Pröva det på en annan situation så förstår du vad jag menar. Det är bättre att bli lite misshandlad än grovt misshandlad. Ingen misshandel kan ursäktas med att den kunde ha varit värre.

Hade det inte varit så dyrt för landets skattebetalare så kunde jag tackat den förra regeringen för hjälpen med att motbevisa tesen om att ungdomsarbetslösheten kan lösas med lägre löner.

Den särskilda ungdomsrabatten för ungdomar kostade oss 14 miljarder årligen, och gav på samma sätt som sänkta ungdomslöner, arbetsgivaren billigare lönekostnader för unga. Detta utan synbara effekter på ungdomsarbetslösheten.

Även om jag utgår från de i sammanhanget väldigt optimistiska bedömningarna om antalet nya jobb, så har varje nytt jobb kostat skattebetalarna 1,5 miljoner kronor. Hade vi anställt dem direkt hade vi kunnat skapa fyra gånger så många jobb.

Det känns därför skönt att regeringen stoppat detta slöseri. Skall vi använda skattepengar för sysselsättning är det mycket bättre att stimulera efterfrågan. För måleribranschen är ett ökat bostadsbyggande och regeringens aviserade satsning på ROT i miljonprogramsbeståndet, exempel på åtgärder som kommer att öka efterfrågan.

Min erfarenhet är att företag anställer när de har behov av det, och vill då ha tillgång till välutbildade människor. Det måste därför vara bättre för både unga och nyanlända att vi har en fungerande arbetsmarknadsutbildning och validering. Sänkta ingångslöner kommer däremot inte att hjälpa någon av dessa grupper.

När det gäller LAS är jag orolig att även fackliga kamrater gör det lätt för sig vid pågående samtal med arbetsgivareorganisationer om att täppa till dagens missbruk av visstidsanställda som i praktiken är daglönare.

Arbetsgivarna har länge drömt om att helt få styra över vilka som skall gå hem vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Ett sådant synsätt skulle göra landets anställda i praktiken rättslösa.

Jag anser att nuvarande turordningsregler är nödvändiga för att upprätthålla principen om att ingen skall bli uppsagd på osaklig grund.