Stoltheten att få tillhöra ett fackförbund som genom åren har gett oss så mycket. Stoltheten att bära vårt sigill med huvudet högt. Stoltheten för allt vi genomför. Varför vill mycket ha mer? Varför ser vi inte längre det fina med att vara många tillsammans och gradvis skapa förändringar? När slutade det vara fint att tillhöra en folkrörelse för att istället bli något vi anser vara meningslöst och oviktigt?

 

 

Många säger att facket aldrig gör något. Att vi är svaga och att det är meningslöst att vara en del av det. Fuck the fack. Till alla er: Tänk en gång till. Facket är en del av hela era liv oavsett om ni vill det eller inte. Facket har tagit del i att driva igenom fem veckors semester, a-kassan, sjukförsäkringen, rätt att vara hemma med våra barn, rätten att organisera oss på olika sätt (det innefattar även rätten att organisera sportklubbar). Saker som är direkt avgörande i livet oavsett om en är medlem i en organisation eller inte.

 

 

Jag kan hålla med om att förändringarna tar lång tid och alla kanske inte kommer hinna vara med och skörda framgångens frukt. Men det handlar inte bara om oss som är här och nu. Det handlar om kommande generationer. Att göra allt vi kan för att våra barn och barnbarn ska få leva i en ännu bättre värld än den vi lever i nu. Många av världens länder tittar på oss i Sverige och känner beundran och då i första hand på vår organisationsrätt. Dom har fattat vad vi har glömt. Att det är via organiserade föreningar som vi förändrar! Många av världens länder inspireras av oss, av allt vi drivit igenom och kopierar vårt koncept samtidigt som vi här i Sverige kastar bort allt det som våra förfäder gett oss. För det finns ingen garanti att det vi har idag finns kvar imorgon. Vi måste förstå att vi aldrig någonsin får ge upp. Jag är stolt över att vara en del av en facklig rörelse som står upp för det mänskliga värdet och arbetares rättigheter.

 

 

Jag är stolt över att vara en av alla medlemmar i Målareförbundet. Jag är stolt över att vara en del av något större än bara mig själv och det tycker jag att du också borde vara!

 

 

Josefin Johansson,
avdelning 5