Petterslund sedd utifrån i nutid, med svartvita bilder på hur det såg ut på 40-talet inklippta. Över allt är ett foto monterat av Peter Lager som målar med en blå roller.

Barnstugan i Uppsala uppfördes för åttio år sedan, men ser likadan ut nu som då – även om omgivningarna har förändrats.

När Peter Lager med sin målarpensel går in på Petterslunds förskola i Uppsala är det inte bara ett steg in på den här dagens arbetsplats.

Det är också ett kliv in i både kulturhistorien och kvinnohistorien.

– På flera sätt är det här ett speciellt projekt, konstaterar han.

Det blir kanske så i en byggnad som väldigt många i staden känner till. Uppsalas första kommunala barnstuga, som det kallades, invigdes redan 1940.

– Byggnaden är k-märkt men behövde en totalrenovering nu, berättar Peter Lager och visar runt hur fint det blir där dagens barn snart ska leka.

Stommen i huset med gamla träbalkar har behållits, så det är lite skevt och vint jämfört med en nyproduktion. Men det är också en del av charmen.

Peter Lager, målare

Men vi börjar 1940. Andra världskriget hade startat. Europa brann. I Sverige blev män inkallade till militären vilket ledde till att många kvinnor måste arbeta.

Men var skulle man göra av barnen?

Lösningen blev barnstugor, där Petterslund var den allra första kommunala i Uppsala.

Stadsarkitekten Gunnar Leche, en legendar i Uppsala, ritade barnstugan som fick stor uppmärksamhet för att den satte barnen i centrum när det gällde både utformning och inredning.

Något som idag känns ganska självklart.

Peter Lager sitter på huk bland färgburkar och skyddsplast

Det ska vara färgglatt till barnen. Peter Lager har målat med tio olika kulörer.

Peter Lager arbetar med en skrapa

Rummen har målats med bårdfärg 90 centimeter upp med handgjorda skarpa linjer. ”Jag får lägga ner lite mer kärlek för att det ska bli bra”, säger Peter Lager.

Byggnaden uppfördes då för över åttio år sedan med ett monteringsfärdigt byggsystem som kom med tåg från AB Borohus – och ser likadan ut nu som då även om omgivningarna förändrats.

– Man kan väl säga att stommen i huset med gamla träbalkar har behållits, så det är lite skevt och vint jämfört med en nyproduktion. Men det är också en del av charmen med just det här uppdraget, säger Peter Lager.

Peab håller i projektet där Wärngrens Måleri, där Peter arbetar, står för måleridelen.

– Fönster och dörrar har målats av linoljemålare, men annars har vi gjort allt. Paneler, vindskivor, takfötter, knutbrädor och det invändiga, berättar han.

Peter Lager målar blått med en roller på skaft

Folk generellt vet nog inte hur tungt det är att jobba som målare. De förstår inte hur det är att bredspackla tak, skarvspackla tak, slipa och måla hundratals meter tak.

Peter Lager, målare (Foto: Britt Mattsson)

Han funderar lite på frågan vad som varit roligast. Stämningen och bårdmåleriet, kommer han fram till.

– Ofta målas det mesta i vitt. Det som är speciellt här är att det är bårdfärger, tio olika kulörer som är uppmålade 90 centimeter upp från golvet. Allt är handgjort och man vill att det ska vara färgglatt för barnen. För mig som målare innebär det att jag får lägga ner lite mer kärlek för att det ska bli bra, för att få den där skarpa linjen på din bård som det blir när den är gjord på rätt sätt. När man drar tejpen och ser att det är jämnt och fint, ja, då känns det riktigt bra, berättar han.

– Just när det gäller den här arbetsplatsen är det väldigt unikt att alla yrkesgrupper hjälper varandra på ett sätt jag inte varit med om tidigare. Och då har jag ändå jobbat i många år! Om det är så att jag måste fram för att måla klart någonstans så är det liksom en vi-fixar-det-mentalitet här. Vi är ett järngäng på sex-sju personer från olika yrkesgrupper som varit här i många månader nu. Vi pratar mycket, har kul tillsammans och det är högt i tak.

En svartvit bild på Petterslund från när det var nybyggt 1940. Några barn och vuxna står och sitter på gräsmattan.

Så här såg Petterslund ut när det var nybyggt 1940…

Petterslund sett utifrån: Ett långt vitt hus med gröna nockar och knutar

…och dess gamla träbalkar och charm har som synes bevarats än till idag.

Och apropå tak. När vi pratar mer allmänt om yrket skrattar Peter och berättar att han känner en hatkärlek till yrket:

– Hatet i hatkärleken ligger just i det där med grovjobbet i att måla tak. Folk generellt vet nog inte hur tungt det är att jobba som målare. De förstår inte hur det är att bredspackla tak, skarvspackla tak, slipa och måla hundratals meter tak. Det måste göras och finns inget enklare sätt. Det har i och för sig kommit mycket som förenklar arbetet men det är ändå tungt. 

Men när det grovjobbet är gjort…

Han sveper med handen mot de nymålade väggarna och slår fast:

– Då kommer finliret och det är det som är det roliga. Om taken är hatet så är finliret kärleken. Man ser helheten och tänker lite stolt ibland att, oj, vad fint det blev.

Som med bårderna i Petterslunds förskola.

💬 Peter Lager om…

🎨 Yrkesvalet: ”Jag hoppade av gymnasiet och började 1989 som traditionell lärling på gamla BPA. Jag har jobbat med olika typer av projekt men har också varit ifrån måleriet i sex år då jag provade en massa andra jobb. Men sedan kom jag tillbaka. Det är svårt att slita sig. Kanske är det friheten i yrket som lockar?”

🎨 Pandemin: ”Uppsala var hårt drabbat av pandemin. Vi har haft något coronafall på just den här arbetsplatsen men framförallt har leveranser påverkats och lett till en del förseningar.”

🎨 Fackligt arbete: ”Jag är engagerad och med i fackets styrelse här i Uppsala. Tanken är att jag ska ta större del i detta inom en snar framtid. Det är viktigt att förstå själva grunden och historien. Jag ser fram mot att kunna förmedla det till andra. Det är viktigt med frågor om säkerhet och arbetsmiljö och är det någon kollega som har trassel ska man kunna vara med och hjälpa till. För mig är det en chans att få vara med och förändra.”

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad
Foto: Britt Mattsson