Roberth Forsberg framför en röd bil i verkstaden

Roberth Forsberg känner lättnad och frihet när han nu beviljats sjukersättning och kan fokusera på att hitta ett sätt att leva i sin nya vardag.

Roberth Forsberg berättar att han började på en industrilackering som 15-åring. Han jobbade på sommarlovet och fortsatte sedan jobba varje dag efter skolan. Det här var 1988 och arbetsmiljön var bristfällig.

– Om man hade tur fanns det en fläkt i väggen. Masker hade man inte och händerna tvättade man i tinner, säger han.

På verkstaden stod öppna tinnerburkar, i ett hörn utan fläkt arbetade han men epoxytjära och carosol.

– Sen målade jag grejer till Jas med speciella färger. Det går inte att idag få fram vad den innehöll, men det var dödskallar på burken, säger Roberth Forsberg.

Efter några år började han på en billackering, även här arbetade han utan ventilation och stod i verkstaden och grundade.

Sen målade jag grejer till Jas med speciella färger. Det går inte att idag få fram vad den innehöll, men det var dödskallar på burken.

Roberth Forsberg, lackerare

– När jag var i 30-års åldern började jag känna mig grymt trött. Jag somnade på vägen till jobbet. Men jag fortsatte jobba, jobbet var mitt liv.

Roberth Forsberg berättar att det till slut var hans sambo som sa nu har det gått för långt, du måste kolla upp det här. Han åkte med tröjorna ut och in, fanns det inga stumpor framlagda så åkte han utan strumpor.

– Så fort jag ansträngde mig fick jag feber, så är det fortfarande. Och jag har ständig huvudvärk. Svårt hitta ord ibland och minnet är dåligt. Jag kan inte tanka eller tvätta bilen, då smäller det till i huvudet direkt.

Läkaren sjukskrev Roberth för depression. Sedan dess har han också gjort utredningar för ADD och andra neuropsykologiska diagnoser. Men det hade han inte.

– Läkaren var inne på att det var en hjärnskada efter lösningsmedel, men Centrum för arbetsmiljö och miljömedicin sa att det inte var en lösningsmedelsskada. 

Roberth Forsberg utomhus

Nu är det fokus på familjen och försöka hitta en vardag som man ska ha. Så här ska min vardag se ut och det är inte så himla lätt.

Roberth Forsberg, lackerare (Foto: Gustav Gräll)

Sedan 2015 när Roberth var 42 år har han varit sjukskriven med sjukpenning. Återkommande läkartider, bedömningar och nya beslut om sjukpenning två månader i taget och oro för om det ska bli beviljat.

Försäkringskassan beställde 2018 en arbetsutredning för att kolla hur arbetsför Roberth är. Den tre dagar långa utredningen visade att hans arbetsförmåga är 0 procent.

Det har varit en lång resa, men i december 2020 fick han sjukersättning och livränta beviljad. Ansökan om ersättning för medicinsk invaliditet är inlämnad till AFA och han har fått premiebefrielse på pensionen.

– Det här förändrar ekonomiskt och jag känner en frihet att inte behöva åka till läkaren för nya intyg men det känns konstigt att jag aldrig mer ska jobba.

– Nu är det fokus på familjen och försöka hitta en vardag som man ska ha. Så här ska min vardag se ut och det är inte så himla lätt, det gäller att hitta hur man gör när man inte ska vara på jobbet klockan 7.

Det har varit en långvarig passiv exponering och efter många år blir vattenglaset fullt.

Jan Öberg, skyddsombud Målarna

Vissa dagar orkar han lite mer än andra dagar. Andra dagar sover han 17 timmar då finns det inte mycket kvar av dygnet. Han lägger sig klockan 21, kör barnen till skolan på morgonen men sover sedan några timmar till.

Roberth Forsberg tog tidigt kontakt med facket och har haft stöd av det regionala skyddsombudet Jan Öberg som varit med på möten med Försäkringskassan och läkare och skött kontakter med arbetsgivaren.

– Jag har alltid kunnat ringa till Janne om jag behövt fråga något eller behövt prata med någon.

– Jag har fått hjälp med rättigheter man inte vet om själv och kunskap om saker man inte själv har en aning om.

Jan Öbergs roll har varit att som regionalt skyddsombud vara en stödperson i kontakten med myndigheter och hjälp att komma vidare.

Han försökte också få arbetsgivaren att göra en omplaceringsutredning och Galaxen bygg har varit involverad, men det blev aldrig aktuellt med arbetsträning av medicinska skäl.

Jan Öberg utomhus

Det är en tragisk och sorglig historia, men bra att vi kom till ett mål och det har varit en förmån att fått hjälpt honom.

Jan Öberg, skyddsombud Målarna (Foto: Helena Forsberg)

– Det har varit en långvarig passiv exponering och efter många år blir vattenglaset fullt. Men det har inte gått att bevisa att Roberth fått organiska lösningsmedelsskador. I de äldre anställningarna finns inget att gå tillbaks på och företagen finns inte längre, säger Jan Öberg.

– Det är en tragisk och sorglig historia, men bra att vi kom till ett mål och det har varit en förmån att fått hjälpt honom. I alla de här fallen är det svårt få sjukersättning men det har han nu fått.

Jan Öberg träffade nyligen Roberth Forsberg och hade ett långt samtal om den här långa resan.

– Det var väldigt speciellt att sitta ner och prata tillsammans. Jag önskar Roberth och hans familj en bra framtid och jag kommer hålla kontakten.

Jan Öbergs råd till den som blir sjuk är att vända sig till sin avdelning och be om hjälp. I Socialförsäkringsbalken står att Försäkringskassan ska samverka, men det funkar inte alltid – och rätt som det är så är man utförsäkrad.

– När man hamnar i svårigheter finns det hjälp att få, men då måste man sträcka ut handen, säger Jan Öberg.