1912 års kongress beslutade att förbunden ska delas in enligt industriförbundsprincipen.

Det innebär att för varje industri ska det förbund som samlar flest medlemmar även organisera de mindre grupperna enligt principen en arbetsplats ett fack.

Genom åren har fusioner gjorts och antalet förbund inom LO har blivit färre.

Exempelvis samlades en rad olika förbund i Livsmedelsarbetareförbundet och i Industriförbundet som senare blev IF Metall. På statliga områden gjordes sammanslagningar av fack.

Vid olika tillfällen har också förbund förts över till Byggnadsarbetareförbundet. De som senast gick in i Byggnads var Bleck- och plåt.

Men Målarna och Elektrikerna har fortsatt som självständiga förbund.

LO började tröttna

På LO:s kongresser har organisationsplanen behandlats i över 100 år. Från början skulle övergången ske utan ”våldsförande” och så länge majoriteten av medlemmarna ville ha ett självständigt förbund så hade de rätt till det. Men genom åren ändrades tonen och det märks att LO började tröttna på att planen inte blev fullbordad.

Kongressen 1926 beslutade om en ny organisationsplan med tydligare linjer mellan förbundens verksamhetsområden. Industriförbundsprincipen som fastställdes 1926 har varit gällande sedan dess.

Förbundsledningarna har uttalat sig i positivt för ett samgående men hänvisat till kongresserna som varit negativa.

1951 markerar kongressen med uttalandet att Målare, Bleck- och plåtslagare och Elektrikerförbundet bör känna som en förpliktelse att vidtaga de åtgärder som kan leda till ett enhetligt byggnadsarbetareförbund.

Förbundsledningarna har uttalat sig i positiv riktning för ett samgående men hänvisat till förbundets kongresser som varit negativa.

Den gällande organisationsplanen är från 2012 och just nu pågår en översyn av LO:s organisationsplan.

Källa: LO:s organisationsplan från 2012