För varje möte har mitt ja till Byggnads stärkts
Vad som händer den 27 november vet vi inte, men det JAG vet är att vare sig vi blir kvar som eget förbund eller går in i Byggnads så kommer vi kämpa för att Sveriges målare och lackerare ska ha det bästa kollektivavtalet och de starkaste förtroendevalda!, skriver Louize Lindahl målare och förtroendevald.
Vägvalet. Byggnads eller Målarna 2.0, det har vi alla hört talas om mer eller mindre under ett års tid. Första gången jag hörde om detta var för drygt ett år sedan. Jag blev så rädd för min egen skull.
Vad skulle hända med mig?
Kommer jag få fortsätta hålla branschutbildningar?
Kommer jag få fortsätta arbeta med mina skånska hjältar?
Kommer jag få fortsätta att träffa målare på arbetsplatserna?
Jag kände där och då att Byggnads inte fick bli verklighet.
Jag, jag, jag.
Jag är inte mer än en människa. I första hand tänker man på sin egen situation och det är inget jag skäms över, snarare tvärt om, för det fick mig att vilja veta mer!
Det var helt mitt eget beslut utifrån alla fakta och siffror jag sett.
Dagen jag verkligen bestämde mig för att jag kommer att rösta ja till Byggnads på kongressen var den 16 februari i Kristianstad. Förbundsledningen var på plats och mötet handlade helt och fullt om just vägvalet. Vi var nästan 30 förtroendevalda i rummet och alla fick sina röster hörda. Det arbetades i smågrupper om hur vi skulle kunna spara in pengar för att fortsätta som Målarna och mycket fokus riktades på försäkringar. Vilka medlemsförsäkringar kan vi offra?
Det pratades även om förhöjda medlemsavgifter, vad skulle vara rimligt för att klara oss men samtidigt inte sätta medlemmar i ett dilemma där frågan om man har råd med fackavgiften uppstår?
Hårda besparingar
Men sanningen är den, att om vi fortsätter tappa medlemmar i den här takten så är det här verkligheten: Ombudsmän och administratörer kommer att få gå hem, lokaler kommer att sägas upp och regionala skyddsronder kommer utföras av de ombudsmän som finns kvar och mycket mer.
För varje möte jag varit på, så har mitt beslut stärkts. Jag har inte för en sekund känt att någon från förbundet har försökt styra mitt val, det var helt mitt eget beslut utifrån alla fakta och siffror jag sett.
Hade jag inte gått på möten, eller ringt och frågat utan bara läst kommentarer på Facebook som ibland far med sån sjuk osanning och som är utan belägg så hade jag mycket troligt röstat nej till Byggnads.
Ett svårt beslut för alla
Den 23 augusti så röstade 66 ja till byggnads och 52 nej. Det var inte en själ som hurrade av glädje, det var dämpade röster, vemod, sorg och tomhetskänsla och ingen inne på vasateatern ville att det här beslutet skulle behöva tas.
Vad som händer den 27 november vet vi inte, men det JAG vet är att vare sig vi blir kvar som eget förbund eller går in i Byggnads så kommer vi kämpa för att Sveriges målare och lackerare ska ha det bästa kollektivavtalet och de starkaste förtroendevalda!
