• Foto: Tomas Nyberg

”Om det verkliga skälet är att fortsätta utnyttja människor i den fria marknadens namn, vore det ärligare att säga detta rent ut”, skriver förbundsordförande Mikael Johansson.

Den 26 maj är det val till EU-parlamentet. I likhet med det nyligen avslutade riksdagsvalet har politikerna än en gång vänt blickarna mot villkoren på arbetsmarknaden.

Bakgrunden till detta intresse stavas EU:s sociala pelare, något den socialdemokratiska regeringen varit pådrivande för. Pelaren vilar på insikten om att frihandel inte kan leverera tillväxt och välstånd, utan att kombineras med rättvisa villkor för EU:s medborgare.

Tanken är att länder lika lite som företag skall kunna konkurrera genom dåliga villkor i frihandelns namn. Denna insikt är även en förutsättning för det folkliga stödet, som är nödvändigt för EU:s fortsatta existens.

LÄS ÄVEN: Mikael Ljungkvist: ”Vilken väg ska vi välja?”

Den sociala pelaren, som lanserades vid EU:s toppmöte i Göteborg 2017 består av tjugo principer för sociala rättigheter. Flera av dem rör arbetsmarknaden.

Tanken på att EU skulle ställa icke rättsligt bindande krav på medlemsländerna kritiserades av oppositionen i den svenska riksdagen, och av dessa partiers EU-parlamentariker. Ironiskt nog används respekten för den svenska modellen med kollektivavtal som ett argument, av samma partier som nu kräver omfattande politiskt beslutade ändringar i anställningsskyddet.

Tydligen är det OK att kräva politiska försämringar av den svenska arbetsrätten i strid med den svenska modellen, så länge det sker i en svensk kontext.

Enligt min uppfattning är den svenska partsmodellen och kollektivavtalssystemet tillräckligt robust för att kunna leverera ett regelverk som möter den ambition EU:s sociala pelare lägger på arbetsmarknadens område.

En grundläggande förutsättning är dock att svenska politiker och parter menar allvar med att det är rätt att förhindra osund konkurrens mellan både länder och företag.

Om det verkliga skälet däremot är att fortsätta utnyttja människor i den fria marknadens namn, vore det ärligare att säga detta rent ut, utan att gömma sig i kjolarna på arbetsmarknadens parter, och för den delen ta den svenska modellen som gisslan.

LÄS ÄVEN: Här är Europafackets krav inför EU-valet

Målareförbundet har länge krävt att EU:s fria rörlighet av arbete, kapital och människor måste balanseras med ett rättsligt bindande socialt protokoll, som slår fast att kollektivavtal och arbetsskydd aldrig får betraktas som handelshinder.

I väntan på att detta blir verklighet är EU:s sociala pelare ett litet steg på vägen. Finge jag önska något vore det att fack och arbetsgivare – både här hemma och i EU – rakryggat stod upp för att vi tillsammans bäst kan fixa arbetslivets villkor utan inblandning. Detta i motsats till det som sker i Sverige, i fråga om det framtida anställningsskyddet.

Dessvärre är jag pessimist efter att på senare tid tagit del av utspel från Svenskt Näringsliv, där Centerns och Liberalernas krav i regeringsbildningen snarare har uppmuntrats, än mötts av kritiska röster.

Från LO har vi inför EU:s parlamentsval enats om att stödja en av våra egna företrädare som kandidat, nämligen Johan Danielsson som finns på plats nr 2 på (S) valsedel.

Jag önskar Johan lycka till, och uppmanar honom att aldrig sluta försvara svenska kollektivavtals rätt att reglera villkoren för arbete i Sverige.

Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se