Jag sitter inträngd på ett plan mot Montenegro när jag läser ”Makten” av Naomi Alderman.

En äldre man dricker whisky ur en medhavd literflaska och lutar sig över mig. Han är inte otrevlig, men situationen känns trots detta hotfull. 

Ju mer jag läser, desto mer funderar jag över hur en man hade känt sig i min situation. Om en äldre berusad kvinna hade hängt över mannens armstöd.

Jag tänker mig att det skulle kunna upplevas som otrevligt, men inte hotfullt.

För i vårt samhälle är det männen som har makten, det fysiska övertaget. Det gör att en man som tränger sig över en kvinna upplevs som hotfull, men att det omvända inte alls är lika självklart. 

I vårt samhälle är det männen som har makten, det fysiska övertaget.

Anna Norling

Så vad skulle hända om vi vänder på maktförhållandet? Om det är kvinnorna som har makten, det fysiska övertaget? 

Det är detta ”Makten” av Naomi Alderman handlar om. Genom ett kemiskt skydd mot nervgas som under det andra världskriget tillsattes i dricksvattnet har under decennierna som gått en genetisk defekt skapats hos alla människor av kvinnokön som föds efter ett visst datum.

Det handlar om en elektrostatisk härva vid nyckelbenet. De unga kvinnorna kan väcka äldre kvinnors härva till liv med hjälp av en mindre stöt. Kvinnor över hela världen kan nu använda sin fysiska kraft för att stoppa övergrepp, men även skaffa sig fördelar.

På det här sättet ställs maktförhållandena över ända. Det blir kvinnouppror i Saudiarabien, i Europa, i Afrika. Över hela världen.

Men blir världen en fredligare plats när det är kvinnorna som får makten? Vad händer när det är kvinnor som berusas av makten? Naomi Alderman ger sitt svar i sin roman. Utan att spoila för mycket kan det nämnas att det inte blir vackert. 

Som att det är männen som skriver historien. Som att det är männen som är hjältarna, och att det är kvinnorna som är bihangen.

Anna Norling

Det är inte språket som är behållningen av denna historia. I stället är det själva idén om det omvända maktförhållandet mellan könen som fängslar mig.

Det här är en bok som gör att jag funderar väldigt mycket över patriarkat och könsmaktsordning. Sådant som ses som naturlagar, sådant som inte går att förändra.

Som att kvinnor är den del av befolkningen som behöver vara rädda för att gå ut ensamma på kvällarna av oro för att utsättas för sexuella övergrepp av män.

Som att det är männen som skriver historien. Som att det är männen som är hjältarna, och att det är kvinnorna som är bihangen. 

Den här romanen välter allt detta över ända.