Permitteringarna funkade inte – lackerare sägs upp
Lack-Tech Billackering i Helsingborg AB har tappat en fjärdedel av jobben hittills i år till följd av coronapandemin. I mars blev två anställda i verkstaden uppsagda.
Men ägarna ser ljust på framtiden. De är övertygade om att det snart vänder.
På Lack Tech försöker man optimera användningen av lackboxarna och kör ofta flera objekt vid samma sprutning.
Det är oro i luften bland billackerarna på Lack-Tech i Helsingborg. Framtiden är oviss.
Fyra av de 18 heltidsanställda i företaget har haft corona den senaste tiden, men de som blivit sjuka har kunnat komma tillbaka till jobbet.
En av dem är lackeraren Andreas Jönsson.
– Jag blev smittad av min sambo på julafton och var dålig i 3-4 dagar, säger han.
Efter två veckor, kände han sig tillräckligt bra för att kunna komma tillbaka till jobbet.
– Men jag tycker inte att jag har riktigt samma ork som tidigare, fast det har gått 2,5 månad sedan jag var sjuk, säger han.
Jag har jobbat här i två år och trivs bra, men nu måste jag börja söka jobb på annat håll.
Trots att tre andra på firman också blivit drabbade av corona, har inte sjukskrivningarna varit särskilt mycket högre än de brukar vara, uppger ägarna Patrik Schulz och Conny Liljedahl.
Någon smittspridning på jobbet har det inte blivit. Och under 2020 påverkades inte heller orderingången särskilt mycket av coronan.
– Vi renoverade cirka 100 objekt i veckan i genomsnitt. Men under de första månaderna i år har det gått trögt. Bara 75 objekt i veckan. Enligt färgleverantörerna är det likadant överallt, men förr eller senare vänder det. Man måste ha is i magen, säger Patrik Schulz.
Orsaken till tappet menar han, är att fler i samhället arbetar hemifrån, vilket lett till att trafiken minskat och plåtskadorna blivit färre.
Höga självrisker för småskador leder också till att många drar sig för att lämna in sin bil till verkstad för reparation.
På grund av den minskade orderingången i början av året, beslöt företagsledningen därför att säga upp två av de anställda i verkstaden i mars.
– Det krävs lång utbildning för att bli en bra lackerare. Men den yngre generationen verkar inte vilja jobba i praktiska yrken, säger Hakan Uluocak.
Lack Tech har 18 anställda och verkstadslokalen har en yta på 1 900 kvadratmeter med tre lackeringsboxar av märket USI Italia.
– Vi har inte haft några uppsägningar sedan 2012, framhåller Patrik Schulz.
Men några korttidspermitteringar vill inte ägarna göra.
– Vi provade det ett par månader förra våren, men det fungerade inte. Det blev för mycket administrativt arbete. Vi kände oss låsta och fick problem när vi plötsligt fick mera att göra, säger Conny Liljedahl.
Andreas Jönsson har jobbat som lackerare i 22 år. Som sprutlackerare har han en nyckelposition i företaget och riskerar inte att bli uppsagd.
– Vi har tre sprutboxar som är i drift varje dag. Företaget är bra på att hålla boxarna i ordning. De byter filter en gång i månaden och belysningen rengörs också regelbundet, säger Andreas.
När de har mycket att göra brukar Patrik Schulz och Conny Liljedahl också arbeta med sprutlackeringen.
För att inte det ska bli några produktionsstörningar utförs underhållet av sprutboxarna av en extern firma under en helg. Ventilationen är viktig. Luftgenomströmningen ska ligga på 35 000 kbm luft per timma.
– Vi provade korttidspermitteringar förra året men det var för mycket nackdelar. Därför väljer vi att permittera två anställda istället, säger Patrik Schulz.
– Våren är alltid sämst inom lackeringsbranschen. Det är på hösten vi bygger upp vårt kapital. Därför ser vi ljust på framtiden, säger Conny Liljedahl.
Alla 300 lysrör byts ut vartannat år. Försäkringsbolagen ställer hårda krav på att anläggningen sköts professionellt. Det påverkar arbetsmiljön positivt.
– Underhållsbehovet av boxarna beror ju naturligtvis på hur mycket de används. I den modernaste boxen får vi signaler när det är dags. Om filtrena behöver rengöras, stoppas driften av anläggningen automatiskt, berättar Andreas.
För att han ska kunna jobba kontinuerligt med sprutlackeringen och inte tappa tid, får han hjälp med att blanda till färgerna av Dado Canak som genom en särskild kamera kan få fram rätt färgkulör till objekten. Den färg som blir över efter lackeringen sparas i burkar till andra objekt.
Hälften av de anställda på lackeringsfirman har invandrarbakgrund från Turkiet, Irak och Libanon. Flera av dem har vuxit upp med yrket och fått lära sig grunderna av sina fäder i hemlandet.
Utan invandrarna hade lackeringsverkstaden haft stora rekryteringsproblem de senaste åren. Men nu riskerar flera av dem att bli uppsagda på grund av arbetsbrist i verkstaden.
Moshtaba Ala Mehri jobbade som lackerare i Basra i Irak i 15 år. Hans pappa var plåtslagare och lackerare. När Moshtaba kom till Sverige 2005 fick han jobb på en billackeringsverkstad.
– Jag arbetade i Sverige 2005-2011 sedan flyttade jag tillbaka till Irak. Men när jag återvände hit efter sju år hade jag glömt bort mycket av svenskan, säger Moshtaba Ala Mehri.
– Lack Tech är ett bra företag. Vi anställda har lätt för att komma överens med ägarna, säger Hakan Uluocak.
– Men jag flyttade tillbaka till Irak 2011, berättar han.
Efter sju år kom han till Sverige igen och fick jobb på Lack-Tech.
– Arbetet är detsamma här som i Irak. Under de första åren på Lack-Tech hade vi jättemycket att göra. Det var ofta övertid, men nu har det blivit sämre, konstaterar han.
Hans bror Montazer Ala Mehri fick också anställning på Lach-Tech ungefär samtidigt. Han är sprutlackerare, men just nu jobbar han med att maskera och slipa objekten och förbereda dem för sprutlackeringen tillsammans med Alaa Razaq som också kommer från Irak.
Alaa Razaq har blivit uppsagd och har bara tre veckor kvar att jobba på firman. Han har varit billackerare i 18 år och jobbat i Frankrike och Grekland. Men han är varken med i Målareförbundet eller a-kassan och som familjeförsörjare känner han sig orolig inför framtiden.
– Jag har jobbat här i två år och trivs bra, men nu måste jag börja söka jobb på annat håll, konstaterar han.
Hakan Uluocak från Turkiet är däremot medlem i Målareförbundet. Även han arbetar med att maskera och slipa.
Andreas Jönsson har 22 års erfarenhet av sprutlackering. Han har arbetat på andra lackeringsföretag men återvänt till Lack Tech.
– Jag har jobbat på Lack Tech i två år och trivs bra. Men sista mars blir jag permitterad och får söka jobb på annat håll säger Alaa Razaq.
– Man måste älska sitt jobb, annars fungerar det inte. Jag gillar lackeringsarbetet. Visst är det tufft och dammigt. Och man blir trött efter en lång arbetsdag. Men när jag ser resultatet av mitt arbete, då känner jag mej stolt, säger han.
– Lack-Tech är ett bra företag. Det är lätt att komma överens med ägarna, tillägger han.
Hakan kom till Sverige 2005 och började med att gå på Sfi och lära sig svenska under tre månader. Tack vare lång yrkeserfarenhet från Turkiet och nyförvärvade språkkunskaper kunde han få jobb direkt. Nu har han arbetat på Lack-tech i tio år.
Men även om Hakan älskar sitt jobb och är yrkesskicklig så är hans anställning och framtid oviss i nuläget.
– Risken finns att jag också blir uppsagd. Min fru jobbar deltid och vi har två söner i tonåren. Det är tufft att vara tonårsförälder. Jag tjänar 30 000 kronor i månaden, men vi har stora utgifter och det är svårt att få pengarna att räcka till. Jag skulle egentligen behöva löneförhöjning, säger han.
Lack Tech har 18 anställda och verkstadslokalen har en yta på 1 900 kvadratmeter med tre lackeringsboxar av märket USI Italia.
Efter 20 år i lackeringsbranschen så kan ägarna Patrik Schultz och Conny Liljedahl konstatera att det går upp och ner ibland. – Vi har fått in färre objekt i år men inte tappat några kunder. Därför är vi övertygade om att det kommer att vända, säger Conny.
Text: Torbjörn Svensson
Foto: Siv Öberg
