• Stefan Lövstrand

Det har under många månader gått fram och tillbaka med den politiska debatten i vårt samhälle, i kommunhuset, i riksdagen. Alla dessa korridorer har varit fyllda med snacket och även på de sociala medierna, på våra arbetsplatser och i övriga konversationer har folket tagit ett steg från soffpotatis till att börja prata politik.

Varierade former träder dock fram där. Framför allt när det gäller skillnaden mellan fakta och känsla.

LÄS ÄVEN: Niclas Helander: ”Nyckeln till frihet”

”Hur är Sverige ett av världens rikaste länder?! Det är inte sant!” – Jo. Det är sant, men det kanske inte känns så.

Vad som ofta landar hos oss som individer är att vi känner ofta efter om något är fel. Ont i magen, bilen känns trög, maten smakar sämre med mera. Vardagliga saker som vi hela tiden drar referenslinjer emot och därefter tar vi med det i allt annat.

Men den konservativa budgeten som nu klargjorts i riksdagens kammare för 2019 är minsann ett ont tecken för att skattesänkningar inte alls ger mer i plånboken. Snarare att den tar från de som behöver.

Och då talar jag om de som framför allt har en framtid att blicka emot … men nu ser vi att vi inte ens kan garantera nästkommande generation bättre förutsättningar för nästkommande år.

Och om ni inte tror på att ett års tid spelar roll för en skolungdom – jo, det betyder massor! Skolorna lider, ingenting nytt egentligen. Men istället för mer pengar, personal och resurser till dessa drar man in på pengarna som går till utvecklingen av skolväsendet och liknande pedagogisk utveckling. Ett faktum.

Man drar in på pengarna för upprustning av våra skollokaler och utemiljön. Och dessutom drar man in på resurserna till att anställda mer personal i lågstadiet. Allt detta svart på vitt i deras budget för Sveriges ekonomi år 2019.

Det smakar väldigt illa.

LÄS ÄVEN: LO-styrelsen står fortfarande bakom lagförslag om strejkrätten

Studiestartsstödet får utöver allt detta också mindre anslag, vilket drabbar de arbetslösa som genom detta kan läsa upp sina betyg från gymnasienivå. Dessa som man ”vill få ut i arbete” – men istället skuldbelägger, kontra möjligheten att hjälpa människorna ut i arbete.

Tvärtemot vad man talar om i den konservativa politiken.

Detta är bara några få konsekvenser av Moderaternas och Kristdemokraternas budget – framröstad med fullt stöd från Sverigedemokraterna.

Helt klart är det mycket snack och lite verkstad.

Skattesänkningar som mer liknar en allmosa – ett välgörenhetsbidrag genom din skatt.
Snarare opium åt folket om ni frågar mig.

Inte ens de som ligger över medelklassen vinner på denna skattesänkning och jag anar att det finns någon form av klassförräderi som man känner utifrån deras sida, som kanske inte är villiga att rösta på det rödgröna blocket och deras skattepolitik.
Men när man får denna särskillnad på kanske 500-600 kronor mer i plånboken, spelar verkligen det någon roll då? Tveksamt.

Ni som röstade år detta håll, är ni verkligen nöjda?
Och tänk efter, vad ger er mest motivation: En hjälpande hand eller att man blir vänd ryggen till?
Fråga er själva detta.