In på småtimmarna faller tärningarna för det avgörande slaget. De medverkande närmar sig slutet av ett utdraget parti Monopol. 

Vi var jämlikar när vi började”, skrockar den ena och blickar ut över pengahögarna som tillhör några få.

Hälften nickar instämmande medan de andra är i spelets djupa extas.

Spelets process utbroderar verklighetens framfart. Den vinnande individen tillhör ekonomins absoluta toppskikt.

Niclas Helander

Plötsligt slås ett hus bort, tärningen rullar för långt och panikens ögonblick manifesterar sig då någon tippar vinglaset i sitt försök att rädda situationen.

Sedlarna ligger nu dyblöta, marknaden är ur funktion och gatorna är översvämmade. 

Covid-19

Josefine Krantz: ”Karikatyr över den svenska debatten”

Krönika

Spelets process utbroderar verklighetens framfart. Den vinnande individen tillhör ekonomins absoluta toppskikt.

Vår värld, moder jordklot, genomgår en djup klimat- och jämlikhetskris där marknadernas makter befästs in i folksjälens förlorade existens.

Samtiden speglas i spelets mekanismer där några få exploaterar och definierar folkets inre, materiella och yttre omgivning.

Maktkoncentration leder till en demokratisk paradox. 

Västvärldens nyliberala kramp biter sig fast i smalbenets darr. Dagens och framtidens välfärdsunderskott beror på denna värderingsförskjutning.

Niclas Helander

Samtidigt som individens egenhändighet hyllas står vi inför den kollektiva ensamhetens stup.

Den första delan av det tjugonde seklet definierades av ett folkhem men övertogs sedan av individens och spekulationernas marknadssamhälle.

Västvärldens nyliberala kramp biter sig fast i smalbenets darr. Dagens och framtidens välfärdsunderskott beror på denna värderingsförskjutning. 

Ibland funderar jag på om välfärdssamhället fördömde sig själv.

Individen fick nyckeln till ett drägligt liv och makten att få välja i stället för att bli delgiven. Vi klarade av att gå genom livet på egna ben utan beroende av någon annan förutom en fallskärm av namnet fullvärdig välfärd.

Ensam är inte stark men att kunna leva starkt som en självständig individ visar samhällets egentliga styrka.

Den nyliberala utvecklingsdrömmen blev enkelt genomförd i välfärdsstatens förvärv.

Niclas Helander

När vi i vårt djupaste solidaritetsagerande tog ett gemensamt beslut att tillsammans bygga samhället, men att vi ensamma spetsar till det, blev vi det land med flest ensamhushåll (läs: starka ensamindivider) på klotet. 

Den nyliberala utvecklingsdrömmen blev enkelt genomförd i välfärdsstatens förvärv.

I klimatkrisens tid och virusspridandets vår påminns vi om vad som egentligen är starkt.

Det brukar handla om självständiga upplysta individer med uppbackning av en stark och handlingskraftig stat.