I Sverige finns ett antal skyddade yrkestitlar. Dessa benämns som legitimationspliktiga yrken och återfinns vanligen inom sjukvården.

På senare tid har de även kommit att omfatta lärare från förskola och uppåt. Utöver detta rör vi oss med uttryck som ”behörig”, ”auktoriserad” med mera.

Sammantaget rör det sig om ett hundratal yrken där yrkestiteln står för att utövaren har en kontrollerad och säkerställd kompetens – en kvalitetsstämpel helt enkelt. Detta sätt att skydda yrkestiteln och slå vakt om dess kunskapsinnehåll har en månghundraårig historia.

Det är till och med straffbart att utge sig för att vara läkare utan att ha yrkeslegitimation. Detta kallas kvacksalveri.

Ingen skulle väl heller komma på den befängda tanken att anställa en lokförare eller busschaufför utan att ha bevis på att hen är utbildad för och har behörighet att framföra berörda fordon.

Översätter vi detta till måleriyrket kan jag se flera paralleller. Det är dock inte straffbart att utge sig för att vara målare utan att ha genomgått lärlingsutbildningen.

I de länder som inte har någon yrkesutbildning är hantverkare inte sällan diversearbetare med låg lön och status.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Hantverkets motsvarighet till medicinens kvacksalvare är ”bönhasar”, som är den äldre termen på de som utövade hantverket utan utbildning.

Det faktum att vi har en i kollektivavtalet reglerad lärlingsutbildning är en tillgång för vårt yrke. Rätt använd bidrar den till att lyfta vårt yrkes anseende och branschens status.

I de länder som tappat sin yrkesutbildning, eller aldrig haft någon sådan, är hantverkare – till exempel målare – inte sällan diversearbetare med låg lön och status. 

Kravet på att ha genomgått yrkesutbildning för att kunna anställas som målare har alltid varit självklart för såväl arbetsgivare som anställda i vår bransch. Men nu utmanas detta på allvar av arbetsgivareföreningen Måleriföretagen.

De anser att kravet på yrkesutbildning i vårt kollektivavtal strider mot konkurrenslagen, och vill ha möjlighet att anställa vem som helst som målare.

De vill till och med förbjuda sina medlemmar att ställa krav på yrkesutbildning vid anställning som målare.

Jag hyser inget tvivel om att den bakomliggande tanken är att kunna anställa med lägre löner för att utföra ”enklare” uppgifter. Detta samtidigt som att våra ungdomar som lämnar gymnasieskolorna får allt svårare att hitta lärlingsanställningar.

Inte bara genom att byta namn från Målarmästarna till Måleriföretagen vill arbetsgivarna frigöra sig från vår gemensamma yrkeshistorik.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Vi märker även ett ökande intresse från en grupp måleriföretag som vill anlita utländska bemanningsföretag och underentreprenörer, där det inte sällan finns tveksamheter både kring arbets- och anställningsvillkor och yrkesutbildning. 

Det är uppenbarligen inte bara genom att byta namn från Målarmästarna till Måleriföretagen som arbetsgivarna vill frigöra sig från vår gemensamma yrkeshistorik, där vi tillsammans stått upp för yrkesutbildning och yrkesstolthet.

På mitt kontor hänger två gesällbrev: Elias Åbergs, en för mig okänd kollega som avlade sitt gesällprov 1832 i Kristianstad, och mitt eget avlagt i samma stad 152 år senare.

Jag är stolt över att kalla mig målare, och vill inte att yrket och branschen skall gå en utveckling till mötes där vem som helst kan kalla sig målare.

Att kräva att den som driver måleriföretag måste vara målare vore sannolikt att gå för långt, men inte att den som anställs som målare måste vara det.

Slutligen vill jag passa på att önska dig och din familj en riktigt skön sommar.