Gruppbild på Johan Andreasson, Zebastian Öhman, Amanda Björk, Jonas Thörn

Johan Andreasson, Zebastian Öhman, Amanda Björk, Jonas Thörn

Sedan början av maj tillbringar Johan Andreasson, 23, måndag till torsdag i Gävle. Han har en enkel övernattning och jobbar in fredagar.

Ett inte helt ovanligt liv för en målare. Fast det här uppdraget sticker ut. Det är inte de vanliga färgerna som ska upp på väggar, tak och fönster när Staffanskyrkan i Gävle renoveras. Han ler lite, tittar sig runt i kyrksalen och konstaterar:

– Här är det emulsionsfärger och linoljefärger som gäller. De flesta målare som jag känner har precis som jag aldrig använt emulsionsfärger.

Erfarenhet man inte hittar någon annanstans

Hans kollegor Amanda Björk, 23, och Zebastian Öhman, 42, håller med. Zebastian berättar:

– Jag har ju jobbat som målare i tjugo år och tycker ibland att jag gjort det mesta. Men jag har aldrig gjort en kyrka eller liknande, så jag är glad att jag fick chansen att göra det här. Man vill gärna ha mer under bältet, så allt nytt man får lära sig är positivt.

Johan Andreasson lägger till:

– Det känns lite som att gå om lärlingsperioden. Väldigt, väldigt lärorikt! Vi kommer alla att gå härifrån med en erfarenhet som man inte hittar någon annanstans.

Amanda Björk arbetar

Amanda Björk

Johan Andreasson och Zebastian Öhman på arbetsplatsen

Johan Andreasson och Zebastian Öhman

Vore enklare med modern färg – men en kyrka är en kyrka

Trion jobbar på det stockholmsbaserade företaget Thörns Måleri som vann upphandlingen om Staffanskyrkan.

Ägaren Jonas Thörn själv är minst en dag i veckan i Gävle och ska i slutfasen av projektet hoppa in och måla också.

– Jag har tidigare målat Solna kyrkor, Täby kyrka och en del mindre jobb i kyrkor också. Jag är uppvuxen med linoljefärger, kalkfärger, emulsionsfärger och liknande. I Kulturhuset i Stockholm använde vi äggtempera, till exempel. Men de unga har ju aldrig hållit på med det. Det känns bra att få visa och lära ut, konstaterar han.

För hur ska den som aldrig använt emulsionsfärg veta att man lägger på tunt och drar ut med tapetborste? Eller att för tjockt lager linoljefärg ger gasblåsor?

Det vore förstås både enklare och billigare att använda moderna väg- och takfärger. Men en kyrka är en kyrka.

Viktigt att följa kulturmiljölagen

Projektet startade 2018 och ska enligt den nuvarande planen vara klart i november 2021. Men eftersom kyrkor är speciella finns alltid en risk för förseningar.

Om någon vet det är det Karin Gadde Jennische. Hon är byggnadsantikvarie på Länsstyrelsen som har tillsynsansvar när det gäller kyrkliga kulturminnen.

– Det innebär att det är viktigt att följa kulturmiljölagen. En kyrkobyggnad, som den här, har ett nationellt intresse. Så även om den ägs av Svenska kyrkan får inte ägaren göra som den vill. Eftersom det är ett stort projekt blir det mycket vi måste tillståndspröva, berättar hon.

– Vi kan aldrig ställa villkor om vem som ska anlitas för ett uppdrag, bara hur det ska göras. En antikvarisk medverkan, i det här fallet genom Länsmuseet Gävleborg, ser till att villkoren åtföljs.

Jonas Thörn. I bakgrunden syns Johan Andreasson och Zebastian Öhman

Staffans kyrka, Gävle Jonas Thörn. I bakgrunden syns Johan Andreasson och Zebastian Öhman

Staffanskyrkan sedd utifrån

Staffans kyrka, Gävle

Flagor undersöks i mikroskop

Renoveringsprocessen tar därför tid – eller som Johan Andreasson uttrycker det:

– Som målare är jag van att det ska gå fort och bli bra. Här är fokus helt på att det ska bli bra. Det behöver inte, ja, det ska nästan inte gå fort. Alla spacklingar och isättningar som vi gör ska efterlikna befintlig yta. Och det är olika ytor överallt. Det kräver att man tänker sig för noga. Bara att spackla för att få till rätt yta krävde många olika test.

Karin Gadde Jennische förklarar att man upptäcker saker under resans gång.

– Utgångspunkten är att använda den färg som var tidigare eller ursprungligen. Flagor undersöks därför i mikroskop och analyseras. Det innebär mycket blandade av färg, tester och olika speciallösningar. Nya saker som måste tillkomma i byggnaden, som brandlarm eller extradörrar, målas in för att efterlikna det gamla.

Allt är reglerat i upphandlingskontraktet.

– Det har hänt, dock inte i Staffanskyrkan, att målare ringer från en ställning och vill använda en viss färg men vi måste säga nej. Vi förstår hur de tänker men det är kulturmiljölagen som styr, säger Karin Gadde Jennische.

Allt målarna gör ska godkännas av platsledningen. Därför blir det en del stopp i arbetet eftersom samma kulturmiljölag givetvis gäller för alla yrkesgrupper.

Amanda Björk och Zebastian Öhman i kyrkan

Staffans kyrka, Gävle Amanda Björk och Zebastian Öhman

Johan Andreasson och Jonas Thörn arbetar

Staffans kyrka, Gävle Johan Andreasson och Jonas Thörn

”Höga ställningar som man ska klättra i”

Amanda Björk säger att en sak som skiljer det här projektet från tidigare som hon arbetat i är just att det är så många fler personer involverade.

– Det kan vara jobbigt att stå med andra yrkesgrupper och arbeta på samma ställe, när man som jag är van att arbeta själv. Lite ovanligt för mig är dessutom att det är höga ställningar som man ska klättra i, säger hon.

Att jobba med kollegorna Johan och Zebastian gillar hon.

– Jag och Johan gick i samma klass på Södertälje Praktiska. Efter examen för fem år sedan fick vi båda jobb på Thörns Måleri. En lärare ringde företaget, jag fick gå dit på en intervju och fick efter det praktikplats och sedan anställning, berättar Amanda.

Johan Andreasson tittar upp mot taket i kyrksalen.

– Det är ett uppdrag vi nog alla kommer att minnas. Vi har målat en kyrka. Det är lite stort.

Amanda och Zebastian håller med. Om någon målare sa samma sak för 90 år sedan när kyrkan målades för första gången vet vi inte – men det känns rätt troligt.

VARFÖR MÅLARE OCH VARFÖR FACKET?

Johan Andreasson
Johan Andreasson målare, 23 år

”Jag kom in på bygglinjen, testade måleri och fastnade. En bra sak med yrket är att vi är inne om det är dåligt väder! Vi och golvläggarna är något av ansiktet utåt för hela byggprocessen. Gör vi ett dåligt jobb syns det. Jag kan gilla den pressen.”

”Jag tror på facket som en viktig del av samhället. Vi har krigat för att komma dit vi är idag, om vi inte står upp för det som hände för hundra år sedan kan det lika gärna hända igen. Jag är förtroendevald och har flera olika uppdrag.”

Bild: Britt Mattsson

Amanda Björk
Amanda Björk målare, 23 år

”Mina syskon blev målare och det verkade bra. Man lär sig nya saker hela tiden. Och så gillar jag det hållbara i att man målar om saker.”

”Om man blir av med jobbet så kan man få hjälp av facket. Det är viktigt med bra försäkringar och bra att de driver frågor.”

Bild: Britt Mattsson

Zebastian Öhman
Zebastian Öhman målare, 42 år

”I tjugoårsåldern visste jag inte vad jag ville bli. Jag fick kontakt med en målarfirma och blev traditionell lärling. Det visade sig vara ett roligt yrke så jag har fortsatt och trivs verkligen.”

”Jag gick med i facket när jag började jobba. Det är viktigt med försäkringar. Saker kan ju hända på ett bygge. Och facket driver olika frågor om säkerhet och annat.”

Bild: Britt Mattsson

Jonas Thörn
Jonas Thörn målare, 56 år

”Jag ville bli eltekniker men hade för klena betyg, i andra hand valde jag målare och det blev ett bra val.”

”Att vara med i facket är en självklarhet! Tidigt i min karriär blev jag lösningsmedelförgiftad, tro mig, det är inte kul. Det är viktigt med ett fack som driver säkerhets- och miljöfrågor och annat. Ingen ska ju gå till jobbet och må dåligt. Mitt företag har hängavtal med Målarettan.”

Bild: Britt Mattsson

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad
Foto: Britt Mattsson