• Bild: Jan-Erik Johansson/Pixabay/Montage (Bilden har inget samband med texten)

  • Olika tider innebär olika kunskaper. -94 började man visserligen ta allvarligare på emissioner, men samtidigt såg Arbetarskyddsstyrelsen inga problem med de färger som i dag har konstaterats kunna ge allergier och bestående hudbesvär (sista stycket).

På 80-talet fick linoljefärg och renovering med ”naturfärger” ett uppsving. Inte minst för att modernare plastfärger i flera fall visat sig förödande på antikvariska och k-märkta byggnader och snickerier.

Men i samband med uppsvinget kom larm från yrkesmålarna om hälsoproblem som trötthet, yrsel huvudvärk och allergiska reaktioner. Problemen med lösningsmedel var känt sedan en tid och restriktioner gällde för arbete inomhus med dessa sedan mitten 80-talet.

Men vid sidan av detta började fler hälsorisker misstänkas.

LÄS ÄVEN: Facket är försiktigt positivt till lösningsmedelsfri linoljefärg

I en skrivelse riktad till Arbetsmiljöverket i början av 90-talet begärde Svenska Målareförbundet att frågan skulle utredas. En studie gjordes då kring torkförloppet som konstaterade att när linoljebaserade produkter torkar avges flyktiga ämnen, framför allt ett flertal aldehyder samt karboxalsyror. Dessa kan vara irriterande för ögon och slemhinnor i höga koncentrationer och vissa aldehyder (formaldehyd och acetyldehyd) är cancerogena.

Hur höga koncentrationer det handlade om krävde dock flera studier och i väntan på dessa skickade Arbetarskyddsstyrelsen ut ett brev till Målareförbundet, Målarmästarna och andra inom branschen där man konstaterade att ”Kunskapen om mekanismen för och emissionen under torkningsförloppet för linoljan är bristfällig. Det är känt att vissa aldehyder bildas men några systematiska studier av emissionen har inte redovisats.”

LÄS ÄVEN: Deras lösningsmedelsfria linoljefärg ger målaren alternativ

Fler studier krävdes alltså och tills vidare rekommenderades ”restriktiv användning” av färger med linolja. Från fackligt håll anammades myndighetens rekommendation för yrkesverksamma målare i mesta möjliga mån.

Men när det gäller studier kring torkningsförlopp och aldehyder går det bara att hitta några få resultat sedan dess om man letar på nätet. Ingen av dessa pekar på att just aldehyderna är något gränsvärdesproblem, men det är ont om fakta på området:

Previa gjorde tillsammans med Yrkes- och Miljömedicinska kliniken i Örebro en mätning -97 efter ommålning av Hagabadet i Göteborg. Man tog prover både före, under och efter strykningarna vid olika tidsintervall.

Inga nivåer över gränsvärdena noterades men att lukten kunde vara ett problem; ”dock känner man lukt och för känsliga personer kan det ej uteslutas påverkan på ex. nässlemhinnan.”

LÄS ÄVEN: Vad betyder miljö- och hälsomärkningarna?

En annan avhandling från Miljökemi, Umeå Universitet 2003 konstaterar att koncentrationen av luftburna aldehyder efter linoljefärg är som högst efter två dygn och avtar sedan olika fort beroende på en rad faktorer som temperatur, luftfuktighet och underlag.

Sugande underlag som kräver mycket färg, till exempel kalkputs och gips, kan ge högre koncentration av aldehyder i början. Deras mätningar på arbetsplatser visade att målare inte utsatts för för höga värden förutom vid sprutmålning där värdet för formaldehyd överskridits.

Även flera linoljefärgtillverkare har låtit analysera sina färger och där går det förstås inte hitta någon som inte presenterar låga nivåer.

Färgen tillverkas och blandas fortfarande på en rad olika sätt med olika tillsatser och kvalitéer på linfröoljan. Någon övergripande redovisning för torkningsförlopp och eventuella emissioner går därför inte att finna utan här är det tillverkarens datablad och emissionstester som gäller.

Jan-Erik Johansson
malarnas@lomediehus.se