”Hallå!? Vart har yrkesstoltheten tagit vägen?”
"Att jag idag träffar på lärlingar som inte ens har intresse av att utföra gesällprovet, utan i stället nöjer sig med att bara arbeta klart timmarna för att bli fullbetalda, det får mig att undra: Var har det gått snett?", skriver avd 10:s ordförande Jenny Störvold.
Förr var ett gesällbrev bland de finaste en kunde få i sin yrkeskarriär. Det var då beviset på att du var målare. En hantverkartradition som jag tycker är fin och få förunnat.
Idag känns det dock som att fler och fler gör allt för att inte behöva utföra ett gesällprov. Något som jag tycker har förändrats mycket på kort tid.
Bara för elva år sedan talade mina gymnasielärare om hur fint det är med yrkesbevis och att motta gesällbrevet. Vi blev matade med detta under de tre år jag genomgick gymnasieutbildningen, och det är någonting jag är oerhört tacksam över idag och så här i efterhand. Det var jag garanterat inte som 17-åring.
Vart har den där fina yrkesstoltheten som mina lärare pratat så gott om tagit vägen?
Hur viktigt det var att förbereda sig och jobba hårt för att lära oss så mycket vi bara kunde, fram till de 5951 timmarna man ska ha innan ett gesällprov får påbörjas.
Att sedan efter över en veckas slit, med stress, nervositet och sömnlösa nätter. Oro över om jag kommer bli godkänd eller inte. Få ett godkänt gesällprov och därmed ett yrkesbevis.
Det är helt klart ett av de stoltaste ögonblicken i min yrkeskarriär som målare.
Att jag idag träffar på lärlingar som inte ens har intresse av att utföra gesällprovet, utan i stället nöjer sig med att bara arbeta klart timmarna för att bli fullbetalda, det får mig att undra: Vart har det gått snett?
Vart har den där fina yrkesstoltheten som mina lärare pratat så gott om tagit vägen?
Dagens ungdom är inte samma som förr och kanske är det ett trendbrott, att gesällen inte blivit lika viktig och framstår inte längre som en del av utbildningen till att bli så att säga ”färdig” målare.
Har du en lärling på din arbetsplats, prata med den om gesällprovet. Hjälp den och stötta den inför sitt utförande.
Dagens målare blir aldrig riktigt färdig, och man lär sig nya saker hela tiden, med nya metoder att lösa problem. Men gesällbrevet är trots allt det en stämpel på att du är målare.
Det är klart att det vill vara så för många parter, inte minst hantverkarföreningen som har jobbat för att behålla denna tradition, samt Målareförbundet, som tar gift på att gesällbrevet är en del av utbildningen som visar det seriösa hos målare som värnar om yrkesstoltheten.
Om något visar det även att företag tar ansvar för utbildningen och visar hur skickliga målare man har som uthärdar utbildningstid kombinerat med stress och press som ofta är en del av gesällprovet.
Jag sitter inte här med lösningen på problemet. Däremot tror jag att det är något vi alla måste hjälpas åt med.
Har du en lärling på din arbetsplats, prata med den om gesällprovet. Hjälp den och stötta den inför sitt utförande.
För ett gesällbrev är bland det finaste en kan få, och vi ska vara glada över att det är något som lever kvar i vår yrkeskår.
