Avtalsrörelsen är i fullgång och avtal efter avtal kommer nu på plats. Det för LO samordningen viktiga avtalet mellan facken inom industrin och dess motparter var först ut med ett tvåårigt avtal på 7,4%.

Men avtalsrörelsen är långt ifrån över bara för att vi fått en procentsiffra. Det första och mest uppenbara är att omvandla procenten till kronor. Målarna är ett av LO förbunden som aldrig har accepterat att löneökningar skall utges i procent.

Utöver det närmast självklara att ingen kan handla för procent, innebär det alltid mer i kronor till den som tjänar bäst, vilket leder till att klyftorna ökar. Motståndet till att bidra till ökande klyftor sitter djupt i vårt fackliga DNA.

Motståndet till att bidra till ökande klyftor sitter djupt i vårt fackliga DNA.

Det är därför vi jobbar med en insamlingsmodell, som innebär att vi omsätter hela avtalsvärdet på nationell nivå och lägger ut det i kronor, i avtalen. Vårt mål är alltid att alla skall ha rätt till samma löneökning, av den gemensamma potten.

Detta brukar vara svårsmält för arbetsgivarföreningar som i sitt DNA vill se mer av individuella lönepotter även när det sker på bekostnad av ökande klyftor, och att om någon skall få mer så måste någon annan betala för det genom en mindre löneökning. Det är en metod vi aldrig kommer att acceptera.

En obegriplig inställning

Men den kanske svåraste frågan i alla avtalsrörelser är det vi brukar kalla allmänna villkor det vill säga allt som inte är löner och ersättningar.

En av denna avtalsrörelse svåraste frågor finns på måleriavtalet, och den handlar om vem som får anställas som målare. Målarna förlorade ett mål i arbetsdomstolen kring en bestämmelse vi tidigare alltid varit överens om, nämligen att den som inte är utlärd målare bara kan anställas som lärling.

Redan de gamla hantverksskråna förstod att det inte kan ligga bara på de enskilda företagen att ta ansvar för yrkesutbildningen.

Av kraven Måleriföretagen har i avtalsrörelsen kan vi utläsa att de vill luckra upp bestämmelsen ytterligare genom att det enskilda företaget själva avgör vem som skall anställas som målare. Något som i princip kommer att göra utbildningsavtalet obehövligt.

För mig som målare är den inställningen obegriplig, samtidigt som man säger sig stå upp för yrkesutbildningen och yrkets status. Redan de gamla hantverksskråna förstod att det inte kan ligga bara på de enskilda företagen att ta ansvar för yrkesutbildningen utan det måste hela skrået stå upp för.

Målarna har yrkat på att återställa bestämmelsen till att endast utlärda målare kan anställas som målare. Avtalsrörelsen 2023 är tillfället då det är dags att syna korten, vad ska yrkesutbildningen stå för?

Den svenska modellen

En avtalsrörelse är en del av det vi brukar kalla den svenska modellen då alla villkoren för vårt arbete är uppe till förhandling.

Hur väl vi lyckas beror till stor del av det stöd vi har av våra medlemmar. När det kommer till kritan så är frågan ställd på sin spets, när vi säger att vi inte är bredda att jobba för de villkor ni erbjuder.

Arbetsgivarens motsvarighet är, ni får inte jobba förrän ni accepterar våra villkor.