När vi lämnar familjen och går till byggen eller företag som saknar skyddsombud är det kunden eller arbetsgivaren som bestämmer hur vi ska ha det på arbetet. Vi behöver kollektivavtal.

I dag är det Tesla. Vilket företag som kommer näst vet vi ej. Men på den svenska arbetsmarknaden finns en modell med avtal mellan arbetsgivare och fack och den består, visar att vi har en ryggrad och inte bara mage.

Politiker låter som papegojor

Vi måsta börja prata med varandra igen: på café, pubbar, gathörn, spårvagnen, buss och landsbygden. Från Övik till Skåne. Detta år har det dött alldeles för många arbetare.

När ska vi ta upp den där handen ur fickan och göra något, vi som är på golvet? Jag är trött på politiken som bara tjatar, de låter som papegojor.

Målarnas fackförbund bildades 1887, då började fattiga målare prata med varandra. Jag vet inte hur de gick tillväga men det var säkert fattiga som rika som satte sig ner och var trötta.

De var säkert trötta på att se sin kollegor vara just fattiga och genom samtal började de finna konsensus, i samtalet började de bli ett förbund och starkt förbund för de var egensinniga och såg sin makt.

Vi måste se vilka vi är. Är vi så svaga i dag och de är så starka 1887? Vad hände? Är vi så giriga att vi inte ser våra medmänniskor?

Låt hissen stå still denna dag, 18 december, och ha en tyst minut 09:30. 

Till alla de familjer som mister en anhörig byggbranchen <3

  • André Juan Luis Estrada
    Målargesäll