Rättvis konkurrens sker på lika villkor. Landets måleriföretag konkurrerar med varandra om jobb i huvudsak inom ett begränsat geografiskt område. Måleribranschen är ovanligt arbetskraft intensiv.

Av den totala kostnaden för en målartimme utgörs cirka 80 procent av lön och till denna kopplade kostnader. Motsatsen är till exempel pappersindustrin där el och andra produktionskostnader utgör mer än 90 procent av en produktionstimme. Av detta följer att kollektivavtalet reglerar grunden för den största utgiftsposten för måleriföretaget.

Vårt ackordslönesystem innebär således inte bara lika lön för lika arbete, utan har för arbetsgivarna stått som garant för att alla företag skall ha samma lönekostnader.

Mikael Johansson, förbundsordförande

Detta förhållande har länge präglat hur och på vilket sätt vi tillsammans med vår motpart har utformat kollektivavtalen. Låt mig ge ett exempel på detta. Den för vårt ackordslönesystem så viktiga riksprislistan anger arbetslönen på de flesta i branschen förekommande behandlingarna. Den utgör inte bara grunden för målarens lön, utan även basen för måleriföretagen när de räknar på jobb.

Det innebär exempelvis att en trerumslägenhet i miljonprogramsbeståndet – givet storlek på lägenheten och behandlingarna – kostar lika mycket i arbetslön, oaktat den målas i Ystad eller Haparanda. Detta gäller oavsett om målaren som utför arbetet är en 50-årig man i Ystad eller en 30-årig kvinna i Haparanda.

Vårt ackordslönesystem innebär således inte bara lika lön för lika arbete, utan har för arbetsgivarna stått som garant för att alla företag skall ha samma lönekostnader.

Tanken med kollektivavtalet är att inget företag skall vinna fördelar gentemot sina konkurrenter genom att betala sina målare sämre lön, eller för den delen strunta i att betala resor, helglön, arbetstidsförkortning med mera.

Principen att kollektivavtalet står som garant för att konkurrensen sker på lika villkor, brukar kallas för konkurrensneutralitet. I Sverige har vi ingen lag som anger vad som är lägsta lön eller minsta godtagbara standard på ett anställningsavtal. I Sverige är denna uppgift de kollektivavtalsslutande parternas ansvar.

Avsikten är att straffa företag som använder ackord, genom att deras målningsanbud blir högre än anbuden från de företag som använder tidlön.

Mikael Johansson, förbundsordförande

Jag blir genuint bekymrad när jag hör politiker och vissa arbetsgivarföreträdare beskriva kollektivavtalsvillkor som hinder för konkurrens i offentlig upphandling.

Jag blir än mer bekymrad när ledande företrädare för Måleriföretagen är beredda att överge konkurrensneutraliteten inom vårt eget avtalsområde genom att slopa det solidariska ansvaret för vårt huvudlönesystem, genom att göra det mycket dyrare för företag som använder ackord, och på motsvarande sätt göra det billigare för företag som inte använder det.

Budskapet kan inte göras tydligare. Avsikten är att straffa företag som använder ackord, genom att deras målningsanbud blir högre än anbuden från de företag som använder tidlön. Detta skapar en enorm press på målare i dessa företag att inte jobba på ackord.

Vi kan inte se detta på annat sätt än som ett angrepp på ackordslönesystemet. Detta kommer vi aldrig att acceptera. Vi är beredda att försvara oss mot varje angrepp som sker på målarens rätt att jobba på ackord.