Brevbäraren följde sin dröm – byggde ett palats
Brevbäraren Ferdinand Cheval från södra Frankrike blev under sin livstid betraktad som tokig när han byggde sitt Palace Ideal.
Det skulle dröja 100 år innan byggnaden uppmärksammades och blev till frimärke.
Även brevbäraren förevigades och blev till monument i form av byst samt väggmålning, och nu kommer filmen.
Ferdinand Cheval föddes 1836 i en by sju mil söder om Lyon. Han fick anställning som brevbärare och 1869 flyttade han till Hautrives där han arbetade och stannade hela sitt liv.
Som lantbrevbärare gick han varje dag sin runda på 32 kilometer. Väl hemma efter sitt dagliga värv kunde man kanske tro att denne man hade ett visst behov av att ta igen sig, men det var då han tog itu med det som skulle bli hans livsverk.
Han hade länge haft underliga drömmar om bländande palats. Genom att noggrant anteckna sina visioner skapade han sig en inre bild av en slottsliknande byggnad, dess proportioner och former.
Sten läggs till sten som fogas med cement och det är Chevals dröm som styr både byggande och formgivningen.
1879 började han som 43-åring att bygga sitt Palace Ideal. Med sin bristfälliga kunskap om byggnader förstod han med all säkerhet inte vilket arbete han hade framför sig. Det blev ett dagligt arbete som skulle ta honom 33 år att fullborda.
Ferdinand Cheval har själv uttryckt, ”Jag var den förste att instämma med dem som kallade mig tokig; jag var ingen byggnadsarbetare, jag hade aldrig använt en murslev, jag var ingen skulptör, huggmejseln var okänd för mig för att inte tala om arkitektur, det var en verksamhet som jag totalt struntade i.”
Med denna bakgrund började han arbetet på det som skulle bli hans Idealpalats. Här blandas olika arkitektoniska formspråk friskt med utsmyckningar i form av människor, djur och träd.
Archimedes tittar fram bakom byggnadsställningen i fint sällskap med Ceasar och den galliske hövdingen Vercingetorix.
Posthuset i byn Hautrives har även det murats med runda stenar.
Sten läggs till sten som fogas med cement och det är Chevals dröm som styr både byggande och formgivningen.
Sluttningarna, ravinerna och regionens floder förser honom med alla sina allra vackraste stenar, nötta och slipade genom årtusenden. I en korg på ryggen bär han hem dem under sin dagliga promenad.
Med åren blir det ett imponerande byggnadsverk av alla runda småstenar som han släpat hem. Den östra fasaden har en längd av 26 meter och byggnaden blir över 10 meter hög.
Med detta arbete tar han del av den strömning vilken bildar naivismen som konstart i slutet av 1800-talet. Förmodligen utan vetskap hur de franska målarna vid denna tid återupptäcker den ”primitiva” och folkliga konsten, där de medvetet åsidosätter gällande regler inom konsten och ger målningarna ett troskyldigt naivt intryck.
Med åren blir det ett imponerande byggnadsverk av alla runda småstenar som han släpat hem.
Cheval ger sig inte ut för att vara varken konstnär eller arkitekt. Han får utlopp för sin energi och hans skapelse klassas som ”naiv konst”. Den konst som är barnslig, trohjärtad, självlärd och omedveten om akademiska regler.
Vid 76 års ålder murade han den sista stenen på sitt livsverk Palace Ideal.
André Malraux, fransk författare och kulturminister som lade sig vinn om att vårda historiska byggnader och monument, såg Palace Ideal som ett unikt exemplar på naiv konst. Han fick det klassat som historiskt monument 1969 och på detta sätt försäkrade han sig om dess bevarande.
Tiden har sin gång och 1984 fick brevbäraren Cheval två utmärkelser. Dels utgavs ett frimärke där Palace Ideal var avbildad och dessutom lät byn Hautrives resa en byst på sin brevbärare, som för många givit byn en plats på kartan.
Vid 76 års ålder påbörjade Ferdinand Cheval vad som skulle bli familjens viloplats.
Palace Ideal, här finns inskriptionen: ”1879-1912: 10 tusen dagar, 93 tusen timmar, 33 år av prövningar.”
Med åren har det blivit en turistattraktion och varje år besöker mer än 100 000 turister byn.
Betraktad som mer eller mindre tokig av sin samtid har Ferdinand Chevals byggnadsverk bedömts med olika ögon och uppfattats som allt från stenröse till naiv konst.
För de personer som upplevt Palace Ideal finns inte en åsikt, en mening som är den andra lik. Den som ändå bäst har summerat skapelsen är säkert brevbäraren själv i sin devis som finns ristad på muren:
”Detta är KONST, DRÖM, detta är ENERGI.”
Filmen om Ferdinand Cheval visades nyligen på bio.
1984 reste byn en byst över sin brevbärare.
