Jag skriver inte det här för att någon skall tycka synd om mig, jag skriver det här för jag vill förstå varför så mycket blev fel.

Jag skriver det här för att hjälpa andra att förstå varför inte alla människor passar in i mallen.

Jag förstod aldrig livet.

Ibland hör jag någon målare säga, att den lärlingen eller den målaren måste skärpa till sig. Och så tänker jag tillbaka på mitt eget liv som är fullt av sådana situationer att jag borde skärpa till mig.

Jag förstod aldrig livet. Jag trodde målarutbildningen skulle komma till sig av sig själv och mycket lärde jag mig, men mycket lärde jag mig aldrig.

Givetvis påverkades jag av min ångest, rädd för att göra fel. Jag har svårt att ljuga, jag vill vara till lags.

Anonym målare

Som att få ihop ackordet, att hela tiden tänka framåt och fortare och fortare, att tänka på att man aldrig skall måla lite extra, allt är tid.

Att ha koll på exakt vad man gjort och att man måste ha ett flyt som gör att ingen behandling bromsar jobbet och inte göra för mycket.

Allt är tid som hela tiden måste minimeras.

Att förstå att när man jobbar så får ingen annan uppmärksamhet stå i vägen för jobbet.

Givetvis påverkades jag av min ångest, rädd för att göra fel. Jag har svårt att ljuga, jag vill vara till lags. När jag förstod att jag hade svårt att prata mig ur en situation så blev jag extra noga och allt tog längre tid.

Jag lärde mig aldrig något i skolan. Jag läste alla mina läxor och jag blev förhörd på mina läxor hemma, men ingenting fastande och jag led, för jag ville kunna, jag ville ju vara till lags.

Jag började på gymnasiet efter grundskolan, men hoppade av för jag var så skoltrött. 

Men vilket annat jobb skulle jag kunna lärt mig, när jag redan misslyckats i skolan?

Anonym målare

En kompis till mig började som målarlärling och jag hängde på för jag visste inte vad jag skulle göra och jag vet fortfarande inte om det var rätt val eller om det var fel val.

Först är det lätt att tänka att det var fel eftersom jag aldrig lärde mig allt som jag borde lärt mig för att mitt jobb skulle fungera till hundra procent.

Men vilket annat jobb skulle jag kunna lärt mig, när jag redan misslyckats i skolan?

När jag läser något som intresserar mig behöver jag bara skumläsa och det fastnar direkt, men läser jag något som inte intresserar mig fastnar det aldrig. 

Det bästa jag fått är när jag upptäckta orden, att jag kunde använda dom och sätt ihop text.

Att jag kunde skriva det som jag tänkte och andra förstod vad jag menade.

Jag lärde mig det som vuxen, på egen hand när jag fick en dator.