Jag läser i Målarnas facktidning att många som jobbar i byggsvängen undviker att gå på hälsoundersökning och nu skall det forskas i frågan varför det är så.

Jag tillhör dom som undviker det. Sist jag var på hälsoundersökning så skrämde dom upp mig så mycket för att jag hade högt blodtryck. En vecka senare fick jag en panikattack och trodde jag höll på att dö.

Jag gick till akuten där jag fick en bra undersökning men dom la inte in mig, för jag höll inte på att dö. Men min ångest hade fått näring.

Då bestämde jag mig att aldrig gå på hälsoundersökning mer, hålla borta saker som kan ge näring till min ångest och som får mig att må dåligt.

Vi får bara förmaningar – och hur kul är det att bara få höra hur dåliga vi är.

”Min berättelse”

Jag har funderat väldigt mycket över det här. Jag är positiv till hälsoundersökning, att våra kroppar som är vår livsförutsättning blir undersökta så vi kan anpassa oss.

Sen vet jag inte hur mycket vi anpassar oss eller har förutsättning att anpassa oss, för det finns ju inget annat jobb för en utsliten kropp. Jag tycker att vi skulle kunna jobba deltid när vi blir äldre.

Sen har jag även en allmän negativ inställning till hälsoundersökningen, för varje år blir vi äldre och vår kropp sämre och tjockare och vi får bara förmaningar – och hur kul är det att bara få höra hur dåliga vi är.

Ett år pratade dom mycket om fett och att man skulle äta rätt fett, men dom hade ingen objektiv undersökning utan reklam från en margarintillverkare. Det tycker jag var under alla kritik.

Det här är min historia. Det finns massor av historier där ute, jag visste inte att många inte deltar i hälsoundersökningen.

Men däremot kände jag igen mig i dom som inte gör det.