”Svenskt näringslivs naturlag – höjda priser utan höjda löner”
"Svenskt näringsliv verkar se en naturlag där kostnadsökningar ska leda till höjda priser på varor och tjänster, men löner blir med samma lag ett undantag. Det är inte svenska arbetare som skall hållas ansvariga för inflationsbekämpningen", skriver Målarnas förbundsordförande Mikael Johansson.
En stor del av min aktiva gärning som anställd och förtroendevald i Målarna har präglats av den lönebildningsmodell som vi kommit att lära känna som industriavtalet.
Modellen utgår principiellt från att det finns ett nationellt löneutrymme som inte ägs av någon enskild bransch eller sektor på svensk arbetsmarknad.
Hur stora ökningar av detta löneutrymme har, sedan industriavtalets tillkomst 1997, satts i förhållande till vad fack och arbetsgivare kommit överens om vad den internationellt konkurrensutsatta industrin kan bära.
Svenskt näringsliv vill aldrig medge att det finns något löneutrymme.
Detta utrymme har angetts i procent. Vi har inte sällan varit oeniga bland LO förbunden om vad denna siffra borde vara, likaså hur vi skall kunna utforma riktade insatser mot grupper med låga inkomster – där varje ökning som tas i procent ovillkorligen ökar gapet mellan hög- och låginkomsttagare.
Arbetare tappar mot tjänstemän
Det är svårt att argumentera mot påståendet att modellen har tjänat oss väl, i vart fall om vi begränsar oss till målet att löneökningarna skall vara större än prisökningarna, vilket brukar beskrivas som reallöneökningar.
Det betyder inte att modellen inte har brister. En utredning som förbunden inom samarbetet 6F tagit fram, visar att arbetare tappar i förhållande till tjänstemän som ofta jobbar i branscher där sifferlösa avtal är vanliga.
Utöver detta tappar lönens andel i förhållande till vinstandelarna i företagen. Om vi fullföljer tanken kring att det finns ett nationellt löneutrymme som inte ägs av någon enskild sektor eller grupp, så leder det till slutsatsen att om vi inte tar från det utrymme som finns kommer detta utrymme att tas av andra grupper.
Priserna ökar men lönen stiger inte
Just nu stiger priserna på varor och tjänster kraftigt, vilket leder till en höjd inflation – något som varit i princip obefintligt de senaste åren.
En låg inflation har inneburit att även små och måttliga löneökningar gett reallöneökning.
Vi står nu inför utmaningar som nuvarande modell inte har svaret på, eftersom inflationen ökar trots låga löneökningar.
Att vi behöver jobba mer för att kunna betala samma mängd räkningar, kan enligt SN aldrig leda till löneökning.
Svenskt näringsliv (SN), som i ärlighetens namn aldrig – oavsett konjunkturläge, inflationsnivå eller vinstandelar i företagen – vill medge att det finns något löneutrymme, går ut och varnar för att den ökande inflationen inte kan tas till intäkt för några löneökningar.
Svenskt näringsliv verkar se en naturlag som gör att kostnadsökningar ska leda till höjda priser på varor och tjänster, men löner blir med samma lag ett undantag.
Att vi behöver jobba mer för att kunna betala samma mängd räkningar, kan enligt SN aldrig leda till löneökning.
Målarna vill ha reala löneökningar
Med risk för att öka på inflationsförväntningarna vill jag klargöra att Målarna har som mål att varje avtalsrörelse skall leverera reala löneökningar, och det kommer vi att fortsätta med.
Vi kommer heller inte att acceptera att vår del av det nationella löneutrymmet går till att öka klyftorna mellan hög- och lågavlönade, eller till att öka på företagens vinstandelar.
För övrigt så anser jag att det är Riksbanken och den ekonomiska politiken, och inte svenska arbetare, som skall hållas ansvarig för inflationsbekämpningen.
Ett tips på vägen kan jag dock bjuda på; en låg inflation ger lägre löneökningskrav än en hög.
