Det säger Kalle Andersson, målare i Västervik som ”experimenterat med det mesta inom spackling”, som han uttrycker det. Han har jobbat som målare sedan tidiga tonår, men för 15-16 år sedan började kroppen säga ifrån och det var nära att han lämnade yrket. 

– Jag tänkte sluta med målandet, problem med nacke och axlar. Men så kom det förbi en kille på jobbet och demonstrerade lite sådana här grejor (bazookas och spackelboxar red. anm.) Det var ett annat märke än vi använder i dag, men det här funkade för mig. Det blev en del träningsvärk i stället, men det är positiv smärta, säger Kalle Andersson. 

Kalle och Per står med verktyg i händerna

Vi får inte vara så konservativa. Jag minns när jag använde slipmaskin första gången, runt -07 tror jag, då tänkte jag va’ f…  är detta. Nu använder man inget annat.

Per Andersson

Genom åren har han provat en rad olika märken på både bazookas och boxar och även anlitats av en leverantör att demonstrera hur han arbetar på några byggmässor. Det har dessutom blivit en del experimenterande med en rad olika spackel genom åren. 

– Ja, vi har provat allt genom åren känns det som. Svenska spackel innehåller ofta pottaska, flygaska, som lätt sätter sig i maskineriet och är för torra. Nu använder vi ett latexspackel som vi tycker funkar klockrent, säger han.

Den stora tidsvinsten är förstås vid nyproduktion med många kvadratmeter gips. I dag är vi är på ett lägenhetsbygge i Trosa där han och samarbetspartnern Per Andersson gör enbart spackelarbetet. Målningen görs av en annan firma.

Det kan kännas som spackel över allt på kläder och verktyg, men då gör man fel.

Kalle Andersson

Vi vänder på resonemanget en stund, för de här verktygen är ju inte guds gåva till målaren; Det är tungt med flera kg spackel ovan huvudet, det blir lätt klabb och tekniken är inte det lättaste att komma underfund med, menar jag.

– Visst är det tungt och visst kan det bli kladdigt och jag har fått remsor med spackel över mig. Det kan kännas som spackel över allt på kläder och verktyg, men då gör man fel, skrattar Kalle Andersson.

– Det tog mig ett år att lära mig ”köra” bazooka ordentligt, att få in tekniken. Det svåra är att klippa ”rätt” upptill. Och i dag har vi boxar med självtryck så du slipper trycka manuellt.

Kalle jobbar med en vägg

Det tar tid och en hel del träning att lära sig köra effektivt med bazooka och spackelbox, men är mödan värt när man väl lärt sig tekniken. Det tycker i alla fall Kalle Andersson som prövat flera varianter av märken, modeller och olika spackel till dem. Den här är i lätt kolfiber. Foto: Jan-Erik Johansson

Kalle hukar sig över färgburkar

Du tjänar minst halva tiden och det blir mindre att slipa, menar Kalle Andersson. Han pumpar i spacklet i boxen som sedan har självtrycksfunktion mot väggen.

Han pratar också om kroppshållning och teknik med rak rygg och böjda knän så att de stora musklerna är de som får göra jobbet, menar han.

– Jobba och ge det tid; Du tjänar massor av tid och det blir mindre att slipa, säger han.

Kollegan Per Andersson fyller i.

– Vi får inte vara så konservativa. Jag minns när jag använde slipmaskin första gången, runt -07 tror jag, då tänkte jag va’ f…  är detta. Nu använder man inget annat.

– Att handspackla ett tak 2019 är inte att tänka på. Det är som att slipa med kloss i dag.

Fotnot: På nätet går det att hitta olika tidsstudier som visar skillnader mellan olika arbetsmoment och tekniker. De bör nog dock tas med en nypa salt då det finns olika intressen bakom siffrorna.