(For an English version of the text, click here)

Qatars regering har efter internationell press exempelvis ställt krav på hur boendet för de som bygger arenorna ska vara. 

Bhakt Roy, som varit nepalesisk migrantarbetare och arbetat i Qatar tio år, menar dock att det inte efterföljs. Enligt honom uppger arbetsgivarna att de har exempelvis 2 000 arbetare och visar upp ett bra boende för dessa – när de i själva verket har 15 000 arbetare som bor i misär.

– Diskrimineringen fortsätter och det finns fortfarande inga mänskliga rättigheter, men att det finns supportergrupper gör att det känns lite lättare.

När Bhakt Roy åkte till Qatar 2009 var det något som han var tvungen att göra på grund av sin familjesituation. Som migrantarbetare hade han låg lön, inte den lön som stod i kontraktet, många arbetstimmar, dålig mat och ohälsosamt boende.

Det fanns inga rättigheter och på grund av kafalasystemet (en typ av slavkontrakt) kunde han inte åka hem.

Alla pengar jag tjänade skickade jag hem för att försörja familjen och sen jag kom hem kan jag inte jobba som förr.

Bhakt Roy, byggnadsarbetare
Vicram Gurung
Vid ett av de Migrationscenter där arbetarna samlas för att göra klart för sin resa träffar vi Vicram Gurung. Han har fullföljt ett tvåårskontrakt i Dubai och ska nu iväg två år till. Han berättar om ett liv som består av 13 timmars arbete, äta och sova.

– Alla pengar jag tjänade skickade jag hem för att försörja familjen och sen jag kom hem kan jag inte jobba som förr, säger Bhakt Roy.

Han berättar om dålig mental hälsa och hälsoproblem som leder till ekonomiska problem för honom och många andra.

Cirka 400.000 nepaleser arbetar utomlands

Cirka 400 000 nepaleser arbetar utomlands för att försörja familjen. Pengarna de skickar hem är viktiga även för landets ekonomi.

Men många far illa och kommer hem skadade för livet – eller i en kista.

– Det är ett stort problem att våra medborgare tillbringar sin ungdom med att arbeta utomlands och kommer hem sjuka och skadade, säger en representant för GEFONT (motsvarande LO). Han berättar vidare att de samarbetar med regeringen för att sjukhusen ska ge vård, stöd och hjälp.

Sedan nyligen finns också ett försäkringssystem som ger ersättning. Familjen får inte bara hem en kista utan också ekonomisk ersättning om det gått så illa att familjeförsörjaren dött.

Försäkringen täcker självmord och hjärtattacker som även om det inte är direkta arbetsplatsolyckor är en följd av de dåliga arbetsförhållandena.

Det är ett stort problem att våra medborgare tillbringar sin ungdom med att arbeta utomlands och kommer hem sjuka och skadade.

Representant för GEFONT

De nepalesiska facken tar kontakt med Nepals arbetare i destinationsländerna och organiserar supportergrupper. Det är svårt i länder där det inte finns några föreningsrättigheter, men de försöker hitta olika vägar.

Omvänt finns det migrantarbetare i Nepal, framför allt från Indien.

– Var du än befinner dig behöver du ta kontakt med ditt fack. Därför välkomnar vi i CUPPEC Nepal alla migrantarbetare från alla länder som medlemmar, säger ordförande Naranath Luitel.

Gulfländerna och Malaysia är länder som en stor del av de Nepalesiska migrantarbetarna reser till. För att ta sig dit på laglig väg krävs pass, visum och andra dokument, samt att avgifter betalas.

Detta sker vid migrationscenter där facken också spelar upp en video med råd för säkerhet och trygghet i samband med migrantarbete. 

Lagom till firandet av den internationella migrationsdagen hade fackförbundet CUPPEC tagit fram en bok med information om vad migrantarbetarna ska tänka på och var de kan vända sig för att få hjälp.

Översiktsbild på en stad
Trots faran att utnyttjas, skadas och till och med dö lämnar många fattigdomen i Nepal för arbete i framförallt gulfstaterna och Malaysia.

Instruktionerna är indelad i tre faser: Innan resan, under utlandsvistelsen och efter hemkomsten.

Facken trycker på regeringen för att de genom myndighetskontakter ska förbättra situationen för nepaleser som arbetar utomlands.

Många är de som inte får den utlovade lönen. Det kontrakt de skrivit på rivs när de kommer fram och de får ett nytt med sämre villkor. Ibland handlar det om att nepaleser inte har något certifikat på sina yrkeskunskaper och därför får ett annat jobb och sämre betalt. 

Efter att försökt under en lång tid lyckades fackförbunden under 2019 få rekryteringsagenterna att komma till möten för att diskutera ett gemensamt arbete för anständiga jobb.

– Det finns en stor klyfta mellan fack och rekryterare som vi hoppas kan minska, säger J.B Gurung ordförande i byggfacket CAWUN.

Reportagen från Nepal finansieras av Union to Union som samordnar Saco, TCO och LO och deras medlemsförbund i internationellt fackligt utvecklingssamarbete.

Foto: Tomas Nyberg
Tolkar:
Prerna Prasad Santoshi, Rajeev Sharma, Smritee Lama