Just när vi, i detta märkliga år 2020, lämnade våren för att gå i den första av sommarmånader, lämnade den statliga utredningen om ett nytt anställningsskydd sin slutrapport med rubriken ”En moderniserad arbetsrätt”.

Att, som idag ofta sker, använda ordet modernisera om vilken förändring som helst är enligt min mening en vantolkning av ordets urspråkliga positiva innebörd.

Ingen nu eller tidigare verksam författare av rysare hade kunnat åstadkomma något mer skräckinjagande än de 700 sidor som utredningen lämnar efter sig. 

Ingen nu eller tidigare verksam författare av rysare hade kunnat åstadkomma något mer skräckinjagande än de 700 sidor som utredningen lämnar efter sig.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Utredningen är ett direkt resultat av den kohandel som skedde inför regeringsbildningen efter valet, där C och L ställde denna som villkor för att släppa fram S och MP regeringen.

Enligt januariavtalet skulle utredningen komma fram till fler undantag från turordningen och göra det lättare att säga upp anställda på grund av personliga skäl.

Detta skulle ske utan att den grundläggande maktbalansen på arbetsmarken skulle rubbas.

Detta till synes oförenliga dilemma har utredningen hanterat på enklast möjliga sätt, nämligen att inte ens försöka att göra en rimlig avvägning.

Resultatet är en gigantisk maktförskjutning till arbetsgivarens fördel. Skulle lagförslaget bli verklighet så blir i praktiken alla anställda i små företag helt utlämnade till sin arbetsgivares godtycke.

Att framställa detta som en modernisering, och påstå att det inte rubbar maktbalansen, är en prestation i sig själv.

Jag är inte förvånad att arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) har kritiserat utredningen på denna grund.

Jag har förstått att många politiker sätter sin tilltro till att fack och arbetsgivare skall hitta en förhandlingslösning.

Att på detta sätt framställa anställningstrygghet som en konfliktfråga mellan dem som har en anställning och dem som inte har det är inte bara felaktigt – utan även enfaldigt.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Problemet är att utredningen kraftigt försvårar en sådan lösning, då den så ensidigt ställer sig på arbetsgivarens sida, utan att anstränga sig för att peka på lösningar som skulle ge de med osäkra visstids- och timanställningar ett anständigt skydd.

Det är viktigt att komma ihåg kärnan i anställningsskyddet aldrig har varit att förhindra uppsägningar, utan att skydda från godtycke.

Genom att förslå fler undantag i turordningen, samtidigt som man tar bort rätten att rättsligen pröva uppsägningar, förändras själva grunden för anställningsskyddet.

Det har hela tiden utgått från principen att uppsägningar skall vara sakligt grundade.

Av den debatt som följt på utredningen har jag hört argument att förändringen skulle leda till att fler skulle få en anställning.

Att på detta sätt framställa anställningstrygghet som en konfliktfråga mellan dem som har en anställning och dem som inte har det är inte bara felaktigt – utan även enfaldigt.

Tyvärr är det inte bara centerpartister, liberaler och arbetsgivareföreträdare som för denna argumentationslinje, där arbetare ställs mot arbetare.

I kampen om ett anständigt anställningsskydd står konflikten – som alltid – mellan arbete och kapital.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Även bland fackliga vänner dyker ibland frågan upp, om inte förbättringar av anställningsskyddet av nödvändighet måste följas av motsvarande försämringar för andra?

I kampen om ett anständigt anställningsskydd står konflikten – som alltid – mellan arbete och kapital.

Vi går mot en het förhandlingshöst där de lagförslag som nu ligger på bordet har höjt insatserna betydligt.

Våra medlemmars anställningstrygghet är ingen handelsvara – vare sig för politisk kohandel eller förhandlingar under utpressningshot från politiken. 

Innan du går hem för att fira en välförtjänt semester, ta en stund och reflektera över vad anställningsskydd betyder för dig.

Tycker du som jag kan du själva säga ifrån på: https://anstallningstrygghet.nu/#skriv-under