Fredrik Backman, Arvid Gunnarsson och Sandra Olsson utanför museet

Ett museum för byggnadsvård och måleri behöver se fräscht ut. Vänföreningen med Fredrik Backman, Arvid Gunnarsson och Sandra Olsson är inte nöjda…

Måleriyrkets museum hade tidigare sina lokaler i Stockholm. Det ägdes av Måleriutveckling, som drevs av Måleriföretagen och Målareförbundet gemensamt sedan 1970-talet.

Men när arbetsgivaravgifterna, som till stor del finansierade museet, upphörde, beslutade man att hitta en ny ägare 2018.

Körde söderut mot en oviss framtid

Några museer, bland annat Arbetets museum i Norrköping, var intresserade av att ta över en del av föremålen. Men eftersom ingen av intressenterna var beredd att ta emot hela samlingen, överläts det till Emil Ibjer, som driver byggnadsvårdsbutiken ”Spiken i kistan” i Lövestad i Skåne.

Detta mot att han håller museet öppet för besökare i tio år. Kostnad noll kronor.

Fyra lastbilar fyllda med målaryrkets samlade historia körde söderut mot en oviss framtid. Måleriutveckling betalade en del av transporten.

Gruppbild på Sandra Olsson, Arvid Gunnarsson och Fredrik Backman på museet

De gamla grejerna på ny plats. Sandra Olsson, Arvid Gunnarsson och Fredrik Backman och andra från vänföreningen har lagt ner hundratals timmar på att inreda Måleriyrkets Museum.

Emil Ibjer tar emot ett par kunder i sin butik.

Emil Ibjer tar emot ett par kunder i sin butik.

Vem som ska betala elräkningarna?

Förra året startades en vänförening, sammansatt av företrädare från olika måleriföretag, experter och sakkunniga. De jobbar med att se till att allt kommer på plats och att museet blir tillgängligt för besökare.

Måleriutveckling bekostade en del av renoveringen i lokalerna och stod även för installation av varmluftspumpar i fastigheten.

Men frågan är nu vem som ska betala elräkningarna. Vänföreningen eller Emil Ibjer? Och om de ska dela på räkningarna är frågan hur det ska delas.

Står i en läckande container

Vänföreningen har lagt ner ett omfattande ideellt arbete för att få lokalerna fräscha invändigt. De har även jagat sponsorer och nya medlemmar för att finansiera renoveringen. Men mycket återstår att göra.

Emil Ibjer sade sig kunna ta emot alla föremål, men enligt företrädare för vänföreningen står fortfarande en del av sakerna kvar i en läckande container bakom hans fastighet, eftersom det inte finns utrymme inomhus.

Risken för skador är stor.

Utsidan på muséet. En vit tvåplansbyggnad.

Var ligger Måleriyrkets museum? Målarnas Facktidnings reportrar kunde inte hitta någon ingång? Adressen stämmer men någon skylt finns inte uppsatt…

Arvid Gunnarsson visar saker i verkstaden

– Förr i tiden en speciell sten, rottenstone, när man skulle slipa eller polera. Det var innan sandpapprets tid, berättar Arvid Gunnarsson.

När Målarnas Facktidning kommer på besök är det svårt att hitta entrén till museet. Någon skylt finns inte uppsatt. Byggnaderna är förfallna utvändigt. Målarfärgen har flagnat och det är minst sagt rörigt utanför.

Det verkar vara långt mellan vänföreningens ambitioner och Emil Ibjers.

Finns ingen toalett

Sandra Olsson, från Schööns Måleri, är kassör i vänföreningen:

– Vi har planer på att ta emot elever från Målareutbildningen runt om i landet. Den yngre generationen vet inte hur måleriyrket utvecklats genom åren. Det är viktigt med en historisk insikt. Vi kan även ordna event och besök för olika måleriföretag, säger Sandra.

– Men vi behöver ha ett avtal med Emil Ibjer, så vi får ett tydligt regelverk hur museet ska skötas. Och hur det blir när han går bort. Vem ska då ta över alltsammans? Undrar hon.

Som det är nu måste besökarna gå genom Emil Ibjers butik för att komma till målaryrkets museum. Och det finns ingen toalett.

– Vi vill ha en egen entré och en skylt på baksidan av huset. Då skulle det kunna bli riktigt bra, säger Sandra.

Olika gamla penslar

Penslar för olika ändamål genom tiderna.

Gamla sprutverktyg

På måleriyrkets museum finns olika sprutverktyg från förr.

”Ett stort arv från ett stort skrå”

Intresset för gammal måleriteknik har ökat. Att renovera äldre fastigheter kräver kunskaper. I museet finns tillgång till äldre generationers erfarenhet.  

Arvid Gunnarsson i vänföreningen är expert på färger och pigment. Han kan berätta historier om många av de föremål som finns i museet.

– Här kan man se hur man gjorde tapetmönster förr i tiden och vilken teknik man använde vid ådring och marmorering, säger han.

Fredrik Backman delägare i Örestads Måleri, som också ingår i vänföreningen, har medverkat i utformningen.

– Vi har lagt ner hundratals arbetstimmar på att få ordning på alla föremål. Det här är ju ett stort arv från ett stort skrå. Ett museum med riksintresse, framhåller han.

Arvid Gunnarsson och Sandra Olsson tittar på en tavla

– Ett speciellt dokument är brevväxlingen mellan Målareförbundet och Strindberg, berättar Arvid Gunnarsson för Sandra Olsson.

Arvid Gunnarsson visar upp ett knippe fasanfjädrar

På museet finns många egentillverkade verktyg. För att få ränder trädde man svampar på en toalettrulle i trä. Och för att göra ådringsmönster användes ett knippe fasanfjädrar.

Skulle inkräkta på trädgården

Emil Ibjer har haft sin butik ”Spiken i kistan” i 20 år.

– Jag har alltid älskat gamla saker. Föremålen från målaryrkets historia är en fantastisk skatt som passar mig perfekt, säger han.

Att det är rörigt utanför beror på att han har mycket att göra. Det tar tid att få allt på plats, menar han

– Rom byggdes inte på en dag. ”Spiken i kistan” drar folk. Förra året hade jag 15 000 besökare och jag tar ingen avgift, uppger han.

Men någon toalett finns det inte. Den som frågar efter det blir hänvisad till ICA eller att gå runt knuten. 

– Många vill köpa grejer, men jag säljer ingenting. Bara det som finns i butiken, försäkrar Ibjer.

Att Målaryrkets museum skulle ha en egen entré på baksidan är inte genomförbart anser han. Han vill att verksamheten ska vara en helhet och en ingång på baksidan skulle inkräkta på hans privata trädgård.

Ett av utställningsrummen

På måleriyrkets museum finns olika sprutverktyg från förr.

Valsar med tapetmönster

Valsar med tapetmönster från en svunnen tid.

”Vill renovera på rätt sätt”

Emil släpper in några besökare. Ett par stockholmare som är intresserade av byggnadsvård: Anna Lernmark med sonen Marlon.

När de kliver in till målaryrkets museum blir de positivt överraskade.

– Så fint att det finns så mycket bevarat, säger Anna.

– Vi har en stuga från 1700-talet på Muskö. Vi vill renovera den på rätt sätt. Här kanske vi kan få reda på hur man ska göra, säger hon.

Då är det viktigt att någon från vänföreningen finns på plats och kan svara på frågor.

Två personer på museet

Anna Lernmark och hennes son Marlon är på besök i Skåne och intresserade av byggnadsvård.

Arvid Gunnarsson visar prov på olika marmoreringar.

Arvid Gunnarsson visar prov på olika marmoreringar.

Text: Torbjörn Svensson
Foto: Siv Öberg