Josefine Krantz: ”100 år med rösträtt – men ingen jämställdhet i sikte”

I år är det 100 år sedan kvinnor i Sverige fick rösta i ett riksdagsval för första gången.

Internationella kvinnodagen är en dag som har firats i Sverige i över 100 år. Det är en dag för att uppmärksamma kvinnors kamp.

I dag kämpar vi inte för rösträtt, men likväl för att få leva med lika rättigheter och skyldigheter som män.

Vad man än kan tro så ser det inte ut så idag.  

Ser vi till vår egen bransch har ett lite större antal kvinnor varit del av den i ett antal år nu. Men en kvinna som målare är fortfarande absolut ingen självklarhet.

För flertalet saknas fortfarande det självklaraste ting som passande arbetskläder, utrustning och möjlighet till att byta om i omklädningsrum för kvinnor. 

Många tror att det måste anta en hård fasad och ”tåla” lite. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Men så ska det absolut inte vara.

Vi har länge vetat att branschen dras med en macho-kultur som bidrar till förekomsten av trakasserier och att dessa är vanliga.

Framförallt unga kvinnor vittnar om oönskade kommentarer och misstro till att de klarar av sitt yrke. Detta måste få ett slut nu. 

Det är också tråkigt att jargongen och tänket naglar sig fast även hos oss kvinnor.

Många tror att det måste anta en hård fasad och ”tåla” lite. Har man gett sig in i leken får man leken tåla.

Men så ska det absolut inte vara. Att vara målare handlar om en yrkesskicklighet som inte har något med en viss attityd att göra.

Vi måste väl ändå alla hålla med om att vi ser positivt på en arbetsplats där vi är trevliga mot varandra och som är fri från trakasserier och diskriminering. 

100 år med rösträtt men ändå ingen jämställdhet i sikte. Typen av argument som höll kvinnor tillbaka då är samma som nu.

Kvinnor styrs av känslor som gör att de inte klarar av jargongen, vi är för svaga för att orka med arbetet och vi föder barn, vilket tydligen är ett stort problem för branschen. 

Det blir så tydligt att oavsett om argumenten är tänkta att vara positiva eller negativa så är det viktigt att särskilja oss.

Vi kvinnor vill heller inte bli intryckta i något fack där vi ska ha en konstnärlig ådra och bidra med god stämning på jobbet.

Dessa argument lyfts ofta när man vill delge något positivt med kvinnor i branschen, och det blir så tydligt att oavsett om argumenten är tänkta att vara positiva eller negativa så är det viktigt att särskilja oss.

Med jämna mellanrum stöter man på ett glatt tillrop: ”Vad kul att se en tjej som målar!”

Det blir man såklart glad av, men med en lite besk eftersmak eftersom det återigen påminner om att vi är långt ifrån norm.

Tänk den dagen man kan få gå till jobbet och bara vara målare. 

 

Josefine Krantz,
målare i Örebro, Mira-ansvarig och förtroendevald i avdelning 6

Bild: Helena Forsberg