Nästan hälften av kvinnorna som Målarna i region 2 har pratat med har utsatts för trakasserier i sitt arbete. För de förtroendevalda i Mira är inte berättelserna nya men de ser det som värdefullt att få siffror på hur det ser ut istället för att spekulera.
– Många tänker när man säger trakasserier och diskriminering att de måste vara så allvarliga saker till exempel våld. Men kommentarer är vanligt och det är också trakasserier eller diskriminering, säger Johanna Lillbacka, förtroendevald i avdelning 6.
När Mira sammanställt enkätsvaren och de samtal som gjorts tror de att det finns ett stort mörkertal av diskriminering.Bild: Viktor Gladkov/RubelHossainCreative/KostiantynL/Shutterstock/Design & montage: Chris Smedbakken
I en tid när det kan vara svårt att nå ut till medlemmarna med fysiska besök valde Mira i region 2, det vill säga avdelningarna 1, 6 och 8, att ringa runt till kvinnliga medlemmar.
Som en samtalsstartare hade de en enkät med frågor om målarnas arbetsplatssituation. De fick på detta sätt kontakt med 100 kvinnliga medlemmar.
– De allra flesta var jättepositiva och tyckte det var bra att en kvinnlig målare från facket ringde. Det kan vara lättare berätta saker då, säger Johanna Lillbacka som är målare i Sala och förtroendevald i avdelning 6.
Det är ett arbetsmiljöansvar som ligger hos chefen. Jag är förjävla trött på arbetsgivare som inte tar sitt ansvar.
När Mira sammanställt enkätsvaren och de samtal som gjorts tror de att det finns ett stort mörkertal av diskriminering.
Många bagatelliserar sina upplevelser och ser det som en del av branschen men när konkreta frågor ställs så svarar exempelvis 48 % nej på frågan om de har tillgång till separat omklädningsrum.
– Många tänker när man säger trakasserier och diskriminering att de måste vara så allvarliga saker till exempel våld. Men kommentarer är vanligt och det är också trakasserier eller diskriminering, säger Johanna Lillbacka.
Enkätsvaren
Många vittnar om att kunder, kollegor och arbetsgivare tror att de inte klarar av tunga lyft och att kvinnor i allmänhet är svaga.
Många kvinnor blir utsatta för ren diskriminering av kunder och platschefer som rakt ut säger att de inte vill ha kvinnor på byggarbetsplatsen eller att de vill att en man ska utföra arbetet.
Det är fortfarande vanligt med nedlåtande språk som ”lilla gumman”, ”hjärtat” eller ”älsklingen”. Även fysiska trakasserier kommer fram i undersökningen, deltagare som blivit tagna på brösten och rumpan.
Även andra oönskade närmanden är vanligt förekommande. Kvinnliga målare känner sig hårdare bedömda och en press att bevisa sin yrkeskunskap.
I bildsnurran nedan följer ett urval av berättelserna från undersökningen.
Bild: Colorbox
De blir dåligt bemötta av kollegor, chefer, byggherrar, andra yrkesgrupper och kunder.
– Många unga tjejer upplever att de måsta bevisa någonting så de måste prestera mer än vad som egentligen krävs. Många kvinnor går in i yrket med inställningen att de måste ha skinn på näsan. Det försöker vi jobba bort, man ska inte behöva vara en speciell person för att jobba som målare.
Många unga tjejer upplever att de måsta bevisa någonting så de måste prestera mer än vad som egentligen krävs.
De flesta unga kvinnor har upplevt trakasserier medan äldre säger att det blivit bättre med åren.
Vid förhandlingarna om lackavtalet blev överenskommelsen att parternas arbetsmiljöråd ska ta fram material för att höja kunskaperna inom bland annat diskrimiering.
Det framkommer också i enkätundersökningen att 77 procent av de som varit gravida under sin tid som målare inte fått någon information om arbetsmiljön vid graviditet. En del har mycket oro kring detta medan andra inte tänkt på vilka risker som finns.
– Det är ett arbetsmiljöansvar som ligger hos chefen. Jag är förjävla trött på arbetsgivare som inte tar sitt ansvar, säger Josefine Krantz, Mira-ansvarig i avdelning 6.
Josefine Krantz, tf ombudsman i Örebro.Bild: Helena Forsberg
Johanna Lillbacka, förtroendevald i avdelning 6.Bild: Helena Forsberg
Vad säger facket och arbetsgivarna?
Såväl Måleriföretagen som Målareförbundet tycker att jämställdhet är en viktig fråga för branschen.
– Vi ska inte svika tjejerna utifrån vårt fackliga uppdrag men vi får aldrig glömma att ansvaret ligger hos arbetsgivarna, säger Målareförbundets ordförande Mikael Johansson.
– Måleriföretagen arbetar bland annat med utbildningar och stöd till företagen, säger organisationens ordförande Johan Trygg.
En av Måleriföretagens viktigaste frågor är att måleribranschen ska vara en framtidsbransch och yrket ska vara attraktivt för alla.
Johan Trygg säger att utvecklingen går i rätt riktning, men det är viktigt att arbetsgivarna fortsätter jobba vidare med värderingar och värdegrunder i ett långsiktigt perspektiv.
– Min bild är att det finns en stor vilja bland våra medlemsföretag att förebygga och förhindra trakasserier men också att agera när det händer, säger Johan Trygg.
Målareförbundets ordförande Mikael Johansson upprörs över att tjejer ska behöva möta kränkningar i måleribranschen 2021 när facket har jobbat aktivt med dessa frågor under flera år.
– I dagsläget har vi en organisation som är bättre utrustad och utbildad än tidigare att handskas med sexuella trakasserier. Våra förtroendevalda och ombudsmän vet hur de ska agera, säger Mikael Johansson.
Målareförbundet arbetar förebyggande med sin skyddsorganisation. När det ändå händer kan facket ta till förhandlingar och kräva skadestånd från de företag som bryter mot kollektivavtalet.
– Kravet är att måleriföretagen agerar hårt och resolut om företagets anställda kränks i tjänst. Det kan inte vara acceptabelt, säger Mikael Johansson.
När det gäller arbetsmiljön för gravida trycker Mikael Johansson på att arbetsgivarna är skyldiga att göra riskbedömningar och de ska inte vara generella utan individuella.
Här kan fackets skyddsorganisation vara till stor hjälp.
Bild: Roman Manchenko/Shutterstock
Text: Helena Forsberg Grafik och layout: Chris Smedbakken
