Världens tre sista målarfack möts: ”Vi måste utkämpa samma strider”
Förutom Sverige finns det bara två andra platser i världen där målare och lackerare fortfarande organiseras i fristående fackförbund: Danmark och Amerika. Under Målarnas kongress hände något så ovanligt som att representanter från alla dessa tre förbund möttes under samma tak.
– Om vi kan dra nytta av varandras erfarenheter och metoder tror jag att det bara är fantasin som sätter gränserna för vad vi kan åstadkomma, säger Svenska Målareförbundets ordförande Mikael Johansson.
Martin B Hansen (ordförande, Malerforbundet i Danmark), Mikael Johansson (ordförande, Svenska Målareförbundet), Andrew Larsen (nationell projektkoordinator, IUPAT), Ryan Kekeris (assisterande organiseringsdirektör, IUPAT).
Den 2 oktober 1887 bildades vad som idag är Sveriges äldsta fackförbund. Måleriarbetarförbundet, som det kallades på den tiden, omfattade i stort sett samma yrkesgrupper som dagens Målareförbund – med skillnaden att man istället för billackerare organiserade vagnsmålare.
Samma år, fast nästan på andra sidan världen, grundades det amerikanska målareförbundet, International Union of Painters and Allied Trades (IUPAT), innefattande USA och Kanada. Bara tre år därefter bildades Malerforbundet i Danmark.
Idag, mer än 130 år senare, är dessa tre fackförbund de enda i världen som fortfarande fristående organiserar målare och lackerare.
LÄS ÄVEN: Amerikanska målarfacket vill ha samarbete
Under Målarnas kongress i Stockholm samlades de tre förbunden under samma tak. Det svenska förbundet har haft möten med båda de andra facken var för sig, men att de kommer samman alla tre har inte hänt sedan 1950-talet.
Representanterna jämförde utmaningar och tillvägagångssätt, och insåg att organisationerna har mycket att vinna på ett aktivt internationellt samarbete.
– Man kan ganska snabbt konstatera att de utmaningar som finns i USA, Sverige och Danmark i grund och botten är desamma – och att det även är samma utmaningar som fanns på 1880- och 90-talen, säger danska Malerforbundets ordförande Martin B. Hansen.
Han får medhåll från det amerikanska fackets representant Andrew Larson.
– Byggindustrin är global nu, och de som utför arbete i USA är desamma som även utför arbete här och över hela världen. Så vi måste också bli globala. Vi måste utkämpa samma strider och arbeta tillsammans. Det är det enda sättet för oss att lyckas, säger han.
LÄS ÄVEN: Mikael Johansson: ”Målareförbund i världen”
Samtidigt som förbundens fackliga arbete har mycket gemensamt kan man dock även konstatera att vissa saker skiljer sig markant åt länderna emellan.
Andrew Larson berättar hur de amerikanska fackens position under det senaste århundradet flyttats tillbaka i allt snabbare takt.
– Det ni har i Sverige och Danmark idag är vad vi brukade ha hos oss, när det kommer till lagligt skydd för arbetare och fackligt arbete. Steg för steg har det skyddet skalats bort. Det kan hända snabbt, säger han och fortsätter:
– När företag kontrollerar politiken, som det ser ut i vårt land, kontrollerar de allting.
Ett annat område som skiljer länderna åt är könsfördelningen inom medlemskåren. Medan Sverige och Amerika jobbar hårt för att få fler kvinnor att söka sig till måleriyrket har Danmark redan kommit en bra bit på väg.
– De senaste tjugo åren har massor av unga kvinnor kommit in i måleribranschen, och idag är 40 procent av våra medlemmar kvinnor. Mer än hälften av de som påbörjar måleriutbildningen idag är kvinnor, säger Martin B. Hansen och förklarar att en stor del av framgången kommit av att förbundet varit närvarande ute i skolorna.
LÄS ÄVEN: Studieresa: Svenska företag måste ta ansvar utomlands
När det kommer till åldersfördelningen är det dock Sverige som ligger i framkant. Vid en mätning 2017 var nästan en tredjedel av medlemmarna under 30 år gamla.
I de andra två länderna är situationen en helt annan. Det danska förbundet ser en nedåtgående trend för intresset bland unga, och i det amerikanska facket är den genomsnittliga lärlingen 31,6 år gammal – och hälften äldre än så.
– Vi gamlingar kan inte föra fackförbundet framåt. Vi kan inte göra det som krävs, så vi är desperata att få in nya medlemmar, säger Andrew Larson.
LÄS ÄVEN: Målarnas kongress 2019 har dragit igång
De är dock alla överens om att det är en styrka att ha fackförbund som specifikt organiserar en särskild yrkeskår.
– För tjugo år sedan fanns det ett målarfack i Tyskland. Nu finns det istället ett stort byggfack. Det är ett bra, stort fackförbund och att gå ihop var säkert ett bra beslut just då. Men det har skett på bekostnad av målarnas frågor, säger Svenska Målareförbundets ordförande Mikael Johansson.
– När man har flera yrken i samma organisation måste man tala för dem alla. Styrkan vi har som individuella målarfack är att vi bara behöver driva målarnas frågor, säger Martin B. Hansen.
Det amerikanska fackets andre representant, Ryan Kekeris, håller med.
– Jag tror att de självständiga facken är viktigare idag än de varit på väldigt länge. Därför är jag glad att våra förbund nu står enade i kampen, säger han.
LÄS ÄVEN: Kongress 2019: Stor debatt om nolltolerans mot alkohol
De tre fackförbunden har redan planer på sitt framtida samarbete, men vill ännu inte avslöja i detalj hur projektet kommer att se ut.
– Vi kommer att arbeta tillsammans för att motverka den globala byggindustrins negativa sidor. Det är en utmaning vi kommer att ta oss an tillsammans, säger Andrew Larson och fortsätter:
– Det första steget är alltid att få bra kontakt. Det tycker jag att vi har fått, och härifrån kommer vi att jobba vidare för att stärka våra målareförbund.
Mikael Johansson håller med.
– Om vi kan dra nytta av varandras erfarenheter och metoder tror jag att det bara är fantasin som sätter gränserna för vad vi kan åstadkomma, säger han.
