Arbete mot kapital. Ett koncept som få tänker sig vara någonting som existerar idag, utan kanske ses som en förbipasserad bild av det gamla samhället.

Arbetaren mot arbetsgivaren. 

Så må vara, men faktum är att sett till nyare perspektiv har bara bilden skiftat i sin skepnad jämte oss som åskådare, samtidigt som kapitalet har tagit en annan form istället för den rena arbetsgivaren.

Det blir än mer tydligt när man ser på hurdant samhället är uppbyggt genom historien. 

Arbetarklassens värde är maximalt, och arbetarna är dom som ser till att kapitalet håvar in pengar och vinst.

Stefan Lövstrand

Precis som när datorerna var någonting som man ansåg farligt om de blev medvetna, och kunde ta över vår vardag, ansåg dåtidens kapitalister och borgare att arbetarklassen var, och är, en farlig sådan om den blir medveten om dess kapacitet.

I Sverige däremot blev arbetarna medvetna och skapade stordåd från efter andra världskrigets slut fram till början av 80-talet. 

Arbetarklassens värde är maximalt, och arbetarna är dom som ser till att kapitalet håvar in pengar och vinst.

Pengarna finns att driva vår välfärd. Våra skolor och sjukvård. Våra bussar och annan kollektivtrafik. Polisväsende och brandkår. Militär, ja allt! Det finns pengar att göra detta! 

Men från vilka? Kapitalet så klart. Kapitalet har alltid varit på sin sida av myntet och fortsätter att stanna där, så länge man håvar in stora summor med pengar och fortsätter med sina vinstmaximerande åtgärder.

Politiken spelar sedermera roll, och där har vi Alliansen tillsammans med SD som driver skattepolitik för kapitalet, inte för arbetarna. 

Fastighetsskatt, arvskatt och förmögenhetsskatt. Allt skulle bort när Alliansen tog över. Det gav kapitalisterna mersmak. Arbetarna … dom fick och har mindre i plånboken än idag.

Är det gästarbetare från andra länder som får jobba för sämre villkors fel, eller dom som anställer till sämre villkors fel?

Stefan Lövstrand

Visst är det underligt, att när det är bra tider får vi inte mer i plånboken att leva för utan då ska man ”spara för sämre tider”. Och när de sämre tiderna kommer så får vi lämna jobbet på grund av ”arbetsbrist”.

Det är klart att det finns arbetsbrist då och då, men visst syns ett mönster? 

Så tänk lite grann, och fråga er själva detta nästa gång: Är det verkligen en invandrares fel att vi inte får löneökningar eller att välfärden försämras, eller är det fel på dom som vägrar ge oss högre lön? 

Är det gästarbetare från andra länder som får jobba för sämre villkors fel, eller dom som anställer till sämre villkors fel? 

Dags att se den stora bilden, gott folk! 


Stefan Lövstrand är målare i Karlstad och studieorganisatör i avdelning 6.